sannhistoriaa

18.
Jag vaknade av att Alex pratade i telefon, kollade på klockan och såg att den bara var 10. Var helt död, orkade inte ens vända på mig mot honom.
- Okej.. aa men vi fixar det sen då. Okej möter upp dig senare.. aa peace.
- Vem va de?
- Oj vaknade du förlåt, nej ingen speciell.
- Okej om du säger det så.
Båda somnade om på direkten och vaknade inte igen förens klockan var 2. Vi hörde att det var någon som kastade sten mot min fönsterruta så jag ställde mig upp och kollade ut. Där stod Bryan, det spöregnade så jag ropade bara att han skulle komma in.
- Vem vare?
- Din bror, han kommer upp.
- Varför ringde han inte för bara?
- Ingen aning, fråga honom när han kommer.
Det plingade på dörren så jag gick dit och öppnade. Han var genomblöt så jag sa att han skulle gå in i mitt rum medans jag gick och hämtade lite kläder. När jag kom tillbaks så hörde jag att killarna hade en diskussion så jag väntade utanför.
- Fan fixade du inte grejerna? Sa Alex upprört
- Nej har tappat bort min mobil så måste låna din.
- Du ringde ju mig imorse, har inte hans nummer
- Men tappade den efter idiot, fan då..
- Du är så keff, jag ber dig om en sak, en sak o du kan inte ens fixa det.
- Det är fan inte lätta grejer att fixa fram, gör de själv då om de e så lätt
- Det är du som har kontakterna inte jag, fuck!
Jag öppnade dörren och båda två blev tysta, jag såg på bådas miner att de var oroliga över om jag hade hört något. Men jag sa inget.
- Här har du torra kläder, det är Alex så tror att de ska passa
- Tack Jen, men de behövs inte ska åka hem nu skulle bara prata med Alex
- Är du säker? Ta de bara
- De e lugnt, sa han, pussade mig på kinden och lämnade rummet. Alex satte sig på sängen.
- Vad ville han då? Frågade jag
- Han frågade bara om han skulle skjutsa hem mig.
Jag visste att han ljög och jag undrade verkligen vad det var de skulle fixa.
- Åkte han ända hit för de?
- Ja, ska vi käka frukost eller?
- Okej, men asså.. jag hörde att han skulle fixa någonting, vad va de?
- Stod du o lyssnade eller? Hans blick var blandad av besvikelse och oro
- Nej men hörde innan jag gick in, så…?
- Lite grejer bara, inget speciellt.
- Varför säger du bara inte vad det är?
- Kan inte..
- Skulle jag inte gilla det eller vaddå?
- Men sluta fråga nu
- Okej om det är så du vill ha det, börja dölja saker.. okej.
- Men sluta det är inte värsta grejen
- Det låter ju som att du ska köpa fucking knark eller någonting, jag hörde ju vad ni sa
- Knark? Va fan tror du om mig egentligen
- Vad är det då?
- Vill du verkligen veta..
- Ja!
- Okej, du fyller ju år om två dagar så tänkte överraska dig med att köpa den där Victoria Secret parfymen som du aldrig hittar, det var bara det.
Jag skämdes som fan, vågade inte kolla honom i ögonen. Hade anklagat honom för att knarka och allt han gjorde var att leta efter en parfym.
- Aha okej.. förlåt. Men tack.
- Inga problem, sa han med en dyster röst. Han ställde sig upp och gick mot köket utan att säga någonting.  Jag sprang efter och tog tag i hans arm, han vände sig om.
- Förlåt, visste inte..
- Det gör inget, det lät säkert misstänksamt. Jävla Bryan asså
- Skyll inte på honom, det var inte hans fel, sa jag och skrattade.
- Han ska alltid vara så fucking stor i käften asså
- Det ligger i släkten
- Käften din lilla råtta, sa han och lyfte upp mig och slängde mig över hans rygg. Mamma som satt i köket skrattade när vi kom in dit.
- Ska ni busfrön äta frukost eller?
- Vi tänkte det ja, svarade Alex
- Jag hade tänkt att beställa pizza till lunch, vill ni ha det eller är det för tidigt
- Mamma, kolla vem du pratar med. Alex är årets tjockis.