sannhistoriaa

20.

Kände på mig att det här kunde sluta illa så jag skyndade mig fram till Alles bror för att prata med honom i lugnt och ro.

- Kom så går vi hit  bort, sa jag och drog honom i armen.

Han ryckte bort armen lika snabbt men följde ändå med. Jag hörde några komma emot oss så jag vände mig om och såg att det var Alex och Preston.

- Stanna där, jag kommer snart. Jag skojjar inte, kom inte hit! Skrek jag till de och de kom inte.

Vi fortsatte att gå en bit bort fram till en bänk där jag satte mig men Alles bror fortsatte att stå.

- Det här har gått för långt nu, du vet själv hur allt startade och jag tycker inte att vi ska fortsätta, alla råkar bara illa ut.

- Det var lugnt tills nu. Alle blev fucking misshandlad och det är inget någon kommer undan med.

- Kan förstå hur du känner, kände likadant när det gällde Alex. Men du måste förstå varför det hände också, Alle var kaxig och folk är fortfarande sura på honom pga det han gjorde mot mig.

Alles bror tittade ner och jag tror verkligen att han lyssnade på det jag sa.

- Aight för den här gången, men om någon rör Alle igen...

- Det ska inte hända igen, inte utan anledning i alla fall.

- Vad menar du med det? Sa han och tittade på mig med en ondskefull blick.

- Menar att om Alle gör någonting igen så kan jag inte försvara honom, fattar inte ens att jag gör det nu.

- Nej det behöver du inte göra heller

- Jag vet det tack, och borde inte det heller.

- Så varför gör du det?

Den frågan ställde mig, jag visste inte varför. Han hade betett sig som en idiot mot mig och alla i min omgivning ändå skyddade jag honom.

- Helt ärligt så vet jag inte, tror att jag gör det för att skydda mina andra nära så att det inte blir nå mer bråk. Inte för Alles skull.

- Okej men ska dra då. Sa han och vände sig om och började gå emot bilen.

 

Jag satt kvar och såg både Alex och Preston komma emot mig. Alex satte sig bredvid mig och la armen runt mig, Preston stod upp mitt emot oss.

- Så.. sa han tillslut.

- så vaddå? svarade jag

- Så hur gick det, vad sa han´?

- Han sa inte så mkt det var mer jag, sa bara att vi inte orkade med mer bråk och sådär och han sa bara att han skulle låta det gå den här gången.

- Okej, men varför skulle han låta det gå?

- Vet inte Preston, han sa bara det..

- Nått lurt är det asså

- Nej, han kanske känner som vi att han inte orkar med mer bråk.

- Jaja, nu låter vi det vara, sa Alex. Han märkte nog att både jag och Preston började bli lite irriterade.

- Japp det gör vi.. kom nu, sa jag och tog båda i varsin hand. Vi gick tillbaka till brasan där alla satt och väntade.

Vi grillade mer marshmallows och lyssnade på musik. Preston tog fram sin vattenpipa så vi började röka.

- Jävla skorsten, sa han när jag rökte.

- Det vet du, svarade jag och skrattade

- Älskar dig gumman, grattis på födelsedagen, sa han och kramade mig.

Alex harklade sig och tittade på oss.

- Nej bror, haha syskonkärlek det här. Det är min bästa tjejkompis och va leker du, jag har känt henne typ 5 år innan dig.

- Jag vet bro, haha skojjade bara lite.

Preston skrattade och kramade om mig igen och viskade i mitt öra "Du är bäst". Jag svarade "Nej du är, du är min bästa killkompis, tack för att du alltid finns där." När vi släppte så tog Alex tag i min hand och drog mig till honom, jag satte mig i hans knä.

- Grattis på födelsedagen älskling, sa han och kysste mig.

- Tack babe, det har varit skit kul.

- Allt för dig, det vet du

- Tack detsamma, svarade jag och kysste honom igen.

- Ska vi röra på oss eller? frågade han

- Hur mycket är klockan?

- 3

- Oj jävlar, aa vi går nu då.

vi sa hejdå till Preston och gänget, Peter gick samtidigt som oss och vi tog med oss Anna också. Svängde in på McDonalds i Bromma

Plan och beställde en vatten till Anna så att hon skulle nyktra till lite snabbare.

- Ska vi ta taxi hem eller? sa Alex

- Anna då?

- Det är lugnt, jag bor ju granne med henne så vi kan ta en egen taxi, sa Peter

- Är du säker att du orkar? frågade jag eftersom att jag kände ansvar över min kompis.

- Ja men självklart, vi hörs imorn.

Jag kramade om honom och Anna innan de hoppade in den sista taxin som stod inne.

- Ska vi ringa Bryan bara, det finns ju ingen taxi här

- Ska vi inte ringa taxi då, tänk om han sover?

- Men då får han vakna haha, sa Alex och ringde till Bryan.

Tio minuter senare stod Bryan där med bilen och bad oss hoppa in.