sannhistoriaa

27.

Helvete, Helvete, Helvetes helvette. Vad fan hade jag gjort? Vad fan hade jag tänkt med? Jag satt på bussen på väg hem och stirrade ut genom fönstret. Jag hade vaknat upp, vad faaaan hade jag gjort? Jag kände inte igen mig själv, aldrig tidigare hade jag varit otrogen. Aldrig! Och vem var Nino, kände knappt honom och han var verkligen inte värd att riskera förhållandet med Alex med. Jag visste att jag aldrig skulle ha gjort det här ifall jag inte var sur på Alex. Men jag insåg att det var helt fel av mig att göra det som jag gjorde. Kunde vara hur sur på honom som helst, det gav mig inte rätten att gå och till en annan kille, kolla på film hemma hos honom och kyssa honom. Aldrig! Vad fan skulle jag göra nu, berätta för Alex eller hålla det hemligt? Helvettes jävla skit, vad fan hade jag gjort.

Jag hoppade av bussen men gick inte hem. Satte mig på busshållsplatsen och grät. Jag ångrade hela den här kvällen av hela mitt hjärta, men gjort är gjort. Och jag kunde inte ta tillbaks det jag hade gjort, kunde inte få det ogjort. Kände att min mobil vibrerade men jag orkade inte ta upp den ur byxfickan, orkade inte kolla vem det var. Det ringde igen, jag svarade inte. Det ringde igen, jag svarade inte. Fjärde gången det ringde tog jag upp mobilen och såg att det var Alex som ringde.
Jag harklade mig för att han inte skulle höra att jag hade gråtit.
- Hej
- Varför har du inte svarat för? Blev fan orolig
- Hörde inte att du ringde
- Okej, men vart är du?

- Hemma, vart är du?
- Det är du ju inte, jag är hemma hos dig.
Åh nej tänkte jag, han skulle se att jag hade gråtit och orkade inte träffa honom nu. Jag kunde känna Ninos lukt på mina kläder och för en halv timme sen kysste mina läppar en annan kille.
- Men är utanför asså, vid busshållsplatsen
- Vart har du varit?
- Träffade en kompis, men kommer om tio min puss. Han hann inte svara innan jag la på.
Jag satt kvar på bänken i fem minuter till och lät allt sjunka in. Jag hade varit otrogen, jag.

Jag öppnade dörren till mitt sovrum och där satt Alex på sängen med laptoppen i famnen. Bredvid honom låg en röd ros. Jag gick fram till honom och pussade honom på kinden, vågade inte pussa honom på munnen.
- Jen, vet inte vart jag ska börja. Men förlåt för hur jag betedde mig
- Nej de gör..
Jag hann inte prata klart innan han avbröt mig
- Jo det gör något, jag har betett mig som en idiot. Jag vet att du litar på mig så förstår inte varför jag bara inte sa som det var, har ju inget att dölja liksom. Fel av mig bara, så här..
Han tog upp rosen och gav den till mig. Jag satte mig bredvid honom men tog inte emot den, puttade bara undan hans hand. Jag kunde inte ta emot den när jag visste vad jag hade gjort. Kunde inte ens möta hans blick utan tittade ner i golvet.
- snälla gumman, förlåt.. ta emot den då
- Det är inte det, är inte sur på dig
- Vad är det då ?

Kunde fortfarande inte möta hans blick utan jag stirrade rakt ut i rummet.
- Kan ta det senare… jag älskar dig Alex
- Jag älskar dig också gumman, är det något allvarligt som har hänt eller?
Jag vände mig mot honom och mötte hans blick, stirrade djupt in i hans ögon och jag ljög. Jag sa nej, inget allvarligt hade hänt berättar allt senare. Sedan kramade jag om honom och han pussade mig på pannan och gav mig rosen. Jag tog emot den och ställde mig upp, gick fram till spegeln och hängde snöret som rosen hängde i på spegelkanten. Samtidigt tittade jag på mig själv i spegeln och det ända jag såg var en äcklig liten lögnare. Hur fan kunde jag göra såhär? Just i den sekunden bestämde jag mig att jag skulle berätta för Alex vad som hade hänt, fast inte just nu.