sannhistoriaa

29.

Det tog inte lång tid innan Alex kom tillbaks igen och han kom med Peter och Preston.
- Titta vilka jag hittade på vägen, sa han när jag öppnade dörren
- Nämen tjena snyggingar, svarade jag
- Hej, hoppas att vi inte tränger oss på men Alex tvingade med oss.
Egentligen tyckte jag det eftersom att jag ville försöka berätta för Alex om vad som hade hänt och nu gick det uppenbarligen inte, fick skjuta upp det igen.
- Nej absolut inte, vi tänkte bara kolla på film kom in ni också.
Alex gick in först sedan Preston och Peter, båda två pussade mig på kinden och vi gick in till mitt rum.
- Känn er som hemma, ska bara hämta dippen och det så kommer jag
Jag gick ut till köket och satte mig på köksstolen.  Vad skulle alla andra tänka om mig? Alla skulle hata mig för det jag hade gjort mot Alex. Skulle jag berätta? Jag visste att han inte skulle få höra det av någon annan men jag skulle inte kunna leva med att ha en sådan stor hemlighet.
- Fastnade du eller, haha vad gör du?
Jag vände mig om och där stod Alex
- Va, nej.. haha dagdrömmer bara
- Märker det vi trodde att du bajsade eller nått haha, kom ni tar vi fram sakerna
- Aha haha nej nej, aa okej
Vi tog fram sakerna och gick in i rummet igen, killarna hade en diskussion om någonting men jag lyssnade inte. Kunde inte tänka på något annat än Nino, den kvällen och hur jag skulle göra.
- Hallå Jen, vad säger du.. visst är det inte så? Frågade Preston
- Va. Förlåt jag lyssnade inte, vad sa du?
- Vad är det gumman? Du är helt frånvarande, frågade Alex
- Nej inget, tar det sen
- Ska vi gå? Frågade Peter
- Nej absolut inte, nu kollar vi på filmen, sa jag.
Alex satt redan i sängen längst in så jag satte mig bredvid honom, Preston satte sig bredvid mig och Peter bredvid honom. Kunde inte koncentrera mig på filmen, försökte med mina tankar var på ett annat håll. Jag hörde hur de andra skrattade då och då. Alex tog min hand och tittade på mig, men jag tittade på tvn.
- Hur är det? Viskade han i mitt öra
- Va?
- Hur är det sa jag, vad är det med dig? Du vet att du kan berätta allt, vad har hänt?
- Nej det är inget
- Men jag märker ju att du inte är som vanligt, såå.. ?
- Tar det sen
Preston som satt bredvid mig måste ha hört allt för strax efter åt så satte han sig upp och sa;
- Oj klockan är mycket, Peter vi måste nog dra nu
Peter som inte hade hört någonting såg helt förvirrad ut
- Va, klockan är halv 8. Vart ska du?
- Vi måste gå har mycket att göra ikväll.
- Ska vi inte kolla klart på filmen ens?
- Peter vi går nu
Jag sa inte att de skulle stanna och inte Alex heller. Jag kände mig ganska taskig för jag visste ju varför Preston vill gå, men på ett sätt ville jag att de skulle gå så att vi kunde prata ut. Vi följde med de till dörren och sa hejdå sen gick vi in till mitt rum igen.
- Aa, vad är det?
- Nej men du vet Nino
- Ja?
- Jag sa ju att jag hade sett honom i lördags när du va ute
- Ja?
- Såg inte bara honom ute, utan vi snackade på msn sen så tog vi en promenad ute
- En promenad? Varför sa du inget för, inte så att det är värsta grejen men du kunde ju ha sagt nått.
- Ja men va sur på dig för att du inte hade sagt nått.. så ville hämnas vet att det är skit barnsligt men det var skönt att prata med någon som inte visste om någonting om vad som har hänt. Bara prata gamla minnen och så..
- Ja det förstår jag, kan inte vara sur för det jag gjorde. Men säg till nästa gång okej?
- Ja, men asså.. det började regna när vi var ute.
- okej?
- Så vi gick hem till honom.
Alex satte sig upp och jag såg på honom att han inte alls gillade det jag sa.
- Gick hem till honom? Skojar du med mig, du är fan skum asså! Du blir sur på mig för att jag går ut och du går hem till en annan kille. Fan är det med dig?
- Jag vet men asså vi skulle bara kolla när bussen gick
- Kunde du inte göra det på busshållsplatsen eller?
- Det regnade ju, och de fanns inget tak
- Jaha
- Är du sur eller?
- Jen, du träffade en kille i smyg och gick hem till honom. Hur fan tror du att jag ska agera?
- Nej du har all rätt att vara sur jag hade också varit det..
- Varför gjorde du det då?
- Men tänkte inte att de va fel då, va sur på dig och behövde frisk luft. Tänkte inte på att de va fel att gå hem till honom eftersom att vi bara skulle kolla datan.
- Så du va bara där och kollade när bussen skulle gå?
- Ja, eller den skulle gå efter en kvart så va där i typ fem minuter.
Jag ljög så lätt, tvekade inte ens. Det bara kom ut och det lät så bra.
- Okej, men skit samma då orkar inte vara sur. Men gör inte om det, och säg till mig nästa gång.
- Det kommer inte bli en nästa gång.
- Okej bra
Det var tyst en stund och jag förstod att han var sur trots att han sa att han inte var det. Men jag kunde inte säga någonting jag hade blivit minst lika sur själv.