sannhistoriaa

32.

Inte mer än en timme gick innan jag fick ett sms. ”Kom ut till ica om en kvart” det var ifrån Alex. Mitt hjärta stannade, jag blev iskall och nervös. Jag tittade på mig själv i spegeln och blev äcklad, såg ut som en uteliggare. Jag skulle inte hinna duscha så jag tog torrshampoo och satte i håret, klädde på mig och satte på foundation runt ögonen för att täcka det blåa. Lite fräschare såg jag ut iaf, innan jag gick sprejade jag på lite Victoria Secret Bodysplash som jag hade fått av honom.

 

När jag kom ut så stod han redan där, jag stannade upp men tog mod till mig och fortsatte att gå mot honom. Jag kramade inte honom utan ställde mig framför honom och tittade på honom. Den här gången var det han som vände bort blicken.
-Fan Jen.. Har gått runt i en timme och det ända jag kan tänka på är att jag inte vill förlora dig. Men du har fan inte gjort det lätt, har alltid haft det som en princip sak. Om tjejen är otrogen finns det inte ens någonting att tveka över, men du Jen, du är speciell. Du var den sista jag skulle tro det här om
- Jag vet, sa jag och tittade ner
- Men jag älskar dig för mycket för att släppa dig.
Jag tittade på honom igen men var tyst
- Lova mig att det aldrig kommer att hända igen
- Alex jag lovar på allt att det aldrig kommer att hända igen, ångrar mig sjukt mycket
- Tror dig, sa han och kramade om mig
- Förlåt Alex, förlåt
Han svarade inte utan fortsatte bara att krama mig, jag hörde att han snyftade till och förstod att han grät. Jag fick sånna skuldkänslor, efter allt han har gjort för mig är det här tacken?
- Jag älskar dig Alex
- Älskar dig också gumman.
- Står ni två kärleksduvor här?
Vi vände oss om och där stod ingen minde än Nino, igen. Jag frös till, varför var han tvungen att komma nu? Helvette tänkte jag.
- Mm, svarade jag bara
- Hur är det med er då? Frågade han
- Jävligt bra, hur är det med dig? Svarade Alex och man såg på Nino att han såg lite chockad ut
- Jora det är väl bra
- Hur mår samvetet? Svarade Alex
Nino kollade på mig och han förstod att jag hade berättat.
- Det är väl sådär, men ska inte störa er vi ses.
- Nej då du stör inte, svarade Alex. Har du inget att säga eller?
- Ska inte komma med bortförklaringar, det hände bara. Gjort är gjort eller hur?
- Du visste att hon hade kille, men ändå lät du det ske?
- Hon visste väl också att hon hade kille, eller? Svarade Nino och kollade på mig
- Va inte fucking uppkäftig din lilla skit, jag vill aldrig mer se dig här okej. Skiter i att eran ica är stängd, du kan åka till fucking Skåne eller nått bara du inte kommer hit igen. Fattar du? skrek Alex
- Ja du Alex, om vi ses ute är det fan inte mitt fel det är inte så att jag söker upp er

- Då får vi väl hoppas att vi aldrig mer ses då
- Annars så.. ?
- Är det synd om dig, stick nu lilla råtta, sa Alex och gick emot honom.
Jag tog tag i Alex hand och han vände sig om och tittade på mig, man såg på hans blick att han var skit sur.
- Du är fan sorglig, svarade Nino och vände sig om och gick
Alex skrattade bara men svarade inget, jag släppte hans hand men gick ingenstans.
- Säg ingenting om att jag blev sur på honom, va glad att jag inte slog honom
- Har inte sagt nånting Alex, men det var mitt fel inte hans
- Han var med på det så det är lika mycket hans fel. Men skit samma nu vi glömmer hela den här skiten gumman. Kom nu, sa han och tog min hand.