sannhistoriaa

41.

Jag satt på toalett stolen och tårarna rann ner för mina kinder, jag kände mig äcklad och smutsig. Igen. Hela min kropp ryste när jag tänkte på Chris, jag hade svårt att andas. Hela kroppen skakade samtidigt som jag grät och jag andades snabbt. Min mobil i byxfickan vibrerade och jag tog upp den, det var Lina som ringde.
- Hej gumman, sa jag
- Tjeeeeeeeena sexy, hörde jag henne skrika och jag förstod att hon var full
- vart är du?
- hemma men jag har glömt mina nycklar så kommer inte in i porten
- är inte din mamma hemma?
- jo
- men ni bor ju längst ner så gå och knacka på hennes sovrumsfönster så öppnar hon säkert
- men hon kommer att bli skit sur
- men det går över, förlåt skulle be dig komma hit men det går inte nu
- nej det är lugnt skulle ändå inte orka. Vad har hänt?
- kan berätta imorn, orkar inte nu
- okej ring mig imorn
- jag gör så
- älskar dig jen
- älskar dig också gumman
Sedan la jag på, jag torkade bort mina tårar och tvättade av ansiktet med vatten.

Efter ett tag så hade jag samlat mig så gick ut från toaletten och in till Alex rum, han satt på sängen och tittade lågt på mig när jag öppnade dörren. Jag sa ingenting utan gick fram till honom och satte mig i hans knä.
- Förlåt älskling, men visste inte vad jag skulle göra, sa han
- Det gör inget, du agerade helt rätt. Förlåt för att jag skrek var bara omtumlad
- Inget att säga förlåt för, jag förstår dig.
Jag svarade inte utan kramade om honom och tårarna rann ner för mina kinder. Hans axel blev blöt och jag skrattade till.
- Vad? Frågade han
- Din skjorta blev helt blöt
- det gör inget
- Alex
- aa
- när ska allt ta slut? Vet inte hur mycket mer jag orkar
- Jag vet inte gumman, det kan nog inte hända så mycket mer
- nej det trodde jag för länge sen också
- aa, men vi har varandra och det är det viktigaste
- vet inte hur jag skulle klara av allt det här om jag inte hade dig, sa jag

- inget hade hänt om du inte hade mig

- säg inte så

- men det är sant
Jag visste att det var så, men jag vägrade att inse det. Alex betydde så mycket för mig så ville inte ens tänka så. Kunde uppoffra allt för honom, han var min värld, min livsglädje.
- Måste bara ringa Lina och kolla att allt är bra med henne
- gör så du, va hon full eller?
- skojar du haha
Jag ställde mig upp och satte mig på hans soffa som stod mitt emot sängen, slog hennes nummer och ringde. Inget svar, jag ringde igen, inget svar.
- Hon svarar inte, sa jag
- Hon har säkert somnat
- Jag provar igen, sa jag och ringde men inget svar
- Prova ring hennes syrra då om du har hennes nummer.
- Aa juste.
Jag gick ned i kontaktlistan tills jag kom till Lena B, slog hennes nummer och väntade.
- Hallå
- Hej det är Jennifer förlåt om jag väckte dig
- Nej det är lugnt
- Okej bra, men tänkte bara kolla med dig ifall Lina har kommit hem
- Ska gå upp och kolla kan ringa dig sen, tack för att du sa till.
Jag la på och tio minuter gick, inget samtal. Tjugo minuter, inget samtal. Trettio minuter, inget samtal.
- ska jag ringa henne eller? Frågade jag Alex
- Vänta lite till sen kan du ringa
Jag hann inte ens svara innan mobilen vibrerade, det var ett sms från Lena där det stod ”Tack Jen du är en bra kompis, Lina hade deckat utanför porten men  hon ligger i sängen nu, puss”
Jag suckade och kände mig lättad.