sannhistoriaa

10.
- Du är den ända personen som jag har hatat och älskat så mycket på samma gång, sa jag och matade Alex med nyponsoppan.
- Hatat? Tack för den, svarade han och skrattade lite lätt.
- Ja fan, du gjorde mig så jävla orolig igår.
- Du behöver aldrig vara orolig för mig gumman, Alex klarar sig alltid
Dörren öppnades och Bryan kommer in.
- Va fan Jennifer, matar du din man med nyponsoppa? Jag kommer precis från Ralles med 3 kebab tallrikar, lägg undan skiten nu.
- Lägg av B, det är gott och doc sa att jag inte skulle äta något förutom soppa. Men hehe jag bangar inte på en kebab asså. Svarade Alex
- Ni två är riktiga tjockisar asså, kebabtallrik till frukost? sa jag och både Alex och Bryan skrattade.
- Det är standard gumman, sa Alex
Där satt vi och skrattade och snackade medans vi käkade våran kebab. Jag trivdes verkligen med Alex och det kändes som att jag hade känt honom hela livet. Fast egentligen har vi bara snackat i 3 månader ungefär.
- Jusste, mom o dad och kussen kommer nog när som helst. Sa Bryan
- Oh shit va fan ska vi säga till de? Svarade Alex
- Lugnt, Peter vet vad som har hänt men jag sa till morsan och farsan att vi var ute och sprang och att du ramlade på en stolpe.
- På en stolpe? Haha då måste ju hålet ha täckt hela hans mage fan, svarade jag
- Nä men de fattar trögt plus att jag menar inte lyktstolpe utan typ nån smalare.
Innan vi vet ordet av så rycks dörren upp och vi tror att det är föräldrarna men när vi vänder oss om så står Poyja där helt andfådd. Han stänger dörren efter sig men säger ingenting utan går bara fram och tillbaks i rummet.
- Ja Poyja du behöver banta men du behöver inte work out hära asså, sa Bryan och vi skrattar.
- Håll käften okej, de är inte läge nu asså. Svarar han
- Vad är de med dig? frågar Alex
- Jag droppade av Putin hemma hos honom och så tittar jag i backspegeln då ser jag de där jävlarna börja gå emot honom, de hade suttit där och väntat. Jag hinner inte ens vända bilen innan jag hör ett skott, de sköt honom i bröstet. Han är här nu, jag skjutsade in honom nyss.
- Vad fan är det du säger? Sa Bryan
- Du hör väl fan vad jag säger? Helvetet har brutit lös, det är krig nu asså.
- Jävla horungar, va fan har de för anledning att hoppa på oss igen. Om någon så är det vi som ska hämnas för vad de gjorde mot brorsan o hans brud, skriker Bryan.

Dörren öppnas igen och där står deras föräldrar och Peter. Vi var tvungna att hålla masken för att föräldrarna fick inte ana någonting. Mamman grät och sprang fram och kramade om Alex och pappan gick sakta fram. Peter hälsade på Poyja och Bryan sedan kom han fram och kramade mig.
- Fan asså om jag bara hade vetat, jag visste ingenting om vad som hade hänt förrän B ringde mig i morse och berättade allt. Är du okej? Viskade han i mitt öra
- Nej jag vet, det är lugnt Peter du är ju här nu och det är det viktigaste. Nja inte helt asså, det har hänt mer nu kom vi går ut.
Jag, Peter, Bryan och Poyja lämnade rummet och vi berättade allt i detalj för Peter. Allt från vad som hände mig till att de sköt Putin. Allt var upp och ner nu, ingenting var som det skulle. Poyja hade rätt, helvettet hade brutit lös och det nu var det krig.