sannhistoriaa

Först vill jag bara börja med att säga TUSEN TACK till alla er som har följt min novell under denna tid, och till alla er som har kommenterat alla gulliga kommentarer. Kan inte tacka nog mycket!

Jag ska börja med det som säkert alla är mest nyfikna över, mig och Alex. Till er glädje så ja, vi är tillsammans nu haha. Kan berätta lite kort om hur det gick till. – Efter att vi hade gjort slut med varann så hade vi inte kontakt på ungefär en vecka, vi såg inte varann, messade inte och pratade inte ens på msn. Det var som att vi aldrig hade känt varann, men mina känslor för honom fanns fortfarande där. Jag tänkte på honom varje dag, varje minut och även fast jag verkligen hade bestämt mig för att klara mig utan honom så var det något som fattades. Jag mådde itne bra utan honom, hade svårt att äta och kände mig allmänt deppig. Det var liksom vi två, Alex & Jen. Jag tänkte fram och tillbaks varje dag, jag älskade honom men ville jag gå tillbaks till den skiten som en gång hade varit. Men till slut insåg jag att min kärlek för honom var för stor och att den inte skulle försvinna bara för att jag ville det, jag saknade honom hela tiden. Ville ta upp min mobil och ringa, men jag kunde inte. En dag när jag hade varit i köket och gjort något så tittade jag på min mobil och såg ett missat samtal av Alex. Mitt hjärta slog i 140 och jag kunde inte andas. Men jag ringde upp honom på direkten och vi pratade ut om ALLT, han hade tydligen känt likadant under den här tiden. Efter ett samtal på ca fem timmar så åkte jag hem till honom och vi kramades i kanske fem minuter, inte en gång under hela den kvällen var vi ifrån varandra. Vi insåg att vi hörde ihop. Snart firar vi vår 3 års dag, haha :D:D. Tiden efter att vi hade blivit tillsammans igen har verkligen varit underbar, såklart att vi bråkar då och då det gör alla par, det är ett måste. Men det har inte hänt något stort efter det, allt har varit lugnt liksom och det gjorde att vi blev ännu mer säkra på att vi hör ihop.

Mitt liv idag är väldigt bra, jag har en pojkvän som jag älskar. Bor fortfarande kvar hemma hos mamma men Alex har flyttat hemifrån så jag spenderar väldigt mycket tid där, har t.o.m. en byrålåda med kläder där haha. Jag har faktiskt inte börjat plugga ännu för att jag har inte bestämt mig för vad jag vill utbilda mig till, men det lutar mot att bli en slags terapeut. Eller inte en riktig som man går till som typ en psykolog utan en som finns till hand för människor som har det jobbigt utav olika anledningar för jag vet hur viktigt det är att prata med någon. Fryshuset har en massa olika grupper som jag har varit och pratat med, kommer gå med i någon av de nästa termin.

Jag umgås fortfarande med samma vänner, Preston och Lina och alla de. Vi är fortfarande ett gäng men nu när vi är äldre så träffas vi inte lika ofta på vardagarna men vi träffas ändå ofta. Ingen har dött som någon frågade, och faktiskt så rullar livet på riktigt bra. Inga mer problem som jag kommer på nu, vissa saker händer ju hela tiden men det finns väl ingen som inte har problem. Men nej inget stort har hänt och det är ganska så problem fritt. Idag vet de flesta av mina vänner vad som har hänt och de har alltid funnits där vid min sida, ibland ångar jag att jag inte berättade allt till mina tjejkompisar då det hände för att man behöver verkligen någon att prata ut med. Men jag tror att allt blev för mycket, jag orkade inte berätta allt helt enkelt. Jag var slut och som någon frågade så kan man nog säga att jag var deprimerad. Orkade ingenting, tog inte tag i problemen, fick svårt att äta och sova och jag var inte samma glada och spralliga Jennifer som jag tidigare var och som jag är nu.

Kontakten med alla som ni undrade:
- Killgänget – vi umgås fortfarande och nu när Alex har en egen lägenhet så kommer det ofta dit grabbar och hänger, och jag är också där ganska ofta. Ett tag så hade jag och Peter det lite tjafsigt för att han tyckte att det var fel att göra slut med Alex (de är kusiner) och han var den som fick se hur dålig Alex mådde, men det var bara under den perioden så nu är allt bra igen
- Tjejgänget – Har tappat kontakten med Emma och Lejla nu när vi har slutat skolan, vi har träffats ute någon gång men det är inte ofta. Resten av tjejerna skulle jag säga att jag har fått bättre kontakt med för under perioden då allt var jobbigt så sköt jag ifrån de lite. Tog mig inte tid och ork att umgås med de på samma sätt. Men nu när jag mår bra så umgås vi väldigt ofta, minst 3 gånger i veckan, så det är toppen.
- Familjen – Som jag sa tidigare så bor jag hemma med mamma så henne träffar jag väldigt ofta. Min storebror Lukas har flyttat hemifrån men han bor typ tio minuter ifrån mig och mamma så han kommer över väldigt ofta och jag brukar ofta åka hem till honom och sova och bara umgås. Vi har nog fått en bättre kontakt nu för vi bråkar inte lika mycket när vi inte ser varann lika ofta. Pappa bor fortfarande i Spanien och jag har träffat honom kanske 3 gånger under de senaste två åren. Var där en vecka i somras med Alex, Peter och Lina och det var guldvärt. Vi sola, badade och festade, underbart! Samtidigt så lärde jag känna pappa bättre och umgicks med honom. De andra två gångerna har han kommit till Sverige och då har vi käkat middag ute, sen så pratar vi i telefon kanske en gång i månaden. Så vi har absolut inte världens bästa kontakt men det funkar.
- Övriga människor som ni undrade:
- Alle – umgås inte med Alle nej, men jag ser honom då och då eftersom att vi har några gemensamma kompisar och det funkar ändå ganska bra då. Undviker honom för det mesta men hälsar i alla fall.
- Bryan - Absolut, Bryan har jag fortfarande kontakt med. Alex bor ju som sagt inte hemma nu så träffar honom inte lika ofta men ibland kommer han över och han är som en andra storebror för mig. Kan berätta allt för honom och han finns alltid där. Sen så har han skaffat en skit mysig tjej, så ibland kör vi på dubbel dejter och umgås alla fyra haha
- Nino – Nej har sett Nino kanske två gånger efter allt det här och har bara hälsat då.

Sen så var det några som undrade om jag skulle fortsätta blogga och helt ärligt så vet jag inte svaret på den frågan. Kommer i alla fall inte skriva nå mer noveller utan sånna fall blir det en vanlig blogg om vad som händer idag, men jag vet inte om jag skulle ha den tiden att sitta och blogga. Kanske ger det en chans, eller vad tycker ni?

kommentera ifall det är något annat ni vill veta, men som sagt så åker jag iväg från tors-sön så kommer ej ha tillgång till data.

GRACIIIIIIIAS MINA ÄLSKADE LÄSARE, NI ÄR UNDERBAAAAAAAARA!!!!!

54.

Två timmar hade gått och klockan var 8, hade fortfarande inte ätit något för att jag kunde inte det. Hade ingen aptit överhuvudtaget och jag var både besviken, ledsen och glad. Glad för att jag hade tagit mod till mig att skicka, men var det här det jag ville? Jag visste ju att jag älskade honom.

Dörren till mitt rum öppnades och där stod Alex, hade inte hört att det plingade och han hade inte sagt att han skulle komma så jag var chockad. Jag satt bara på sängen och stirrade på honom, ville hoppa upp och krama om honom, aldrig släppa taget. Men jag höll det tillbaks. Han kom och satte sig på sängen bredvid mig men ingen sa någonting utan båda två stirrade bara rakt ut i rummet. Efter ett tag så bröt jag tystnaden.
- hörde inte att du plingade
- gjorde inte det, kom samtidigt som din mamma
- aha jasså..
- Är du allvarlig Jen, vill du att det ska ta slut för det där lilla bråket
- Alex det har ingenting med det här bråket att göra, eller saken är den att jag orkar bara inte mer. Vill få slut på allt och vet inte hur jag ska göra det, du vet att jag älskar dig Alex men det funkar inte
- Hur kan du säga att det inte funkar, vi är som ying och yang du och jag.
- jag vet Alex, men jag vet inte vad jag vill
- älskar du mig?
- det vet du att jag gör
- men det säger allt. Ge inte upp så lätt när det gäller någon du tänker på varje dag.
- du kan ju inte säga att jag ger upp lätt, allt det här började ju för typ 3 månader sen.
- jag vet att du har varit med om mycket, det har jag också. Men det ska väl inte drabba oss som par
- men det känns som att vi alltid bråkar, och det tar verkligen musten ur mig. Jag älskar dig för mycket för att hata dig, förstår du?
- jaa jag förstår.. så är det det här du vill?
- vet inte, vill inte släppa dig men orkar inte med mer skit
- vi kan försöka båda två, att skärpa till oss liksom
Han vände sig så att han satt emot mig, kollade mig djupt in i ögonen. Men jag var tvungen att blicka bort för att jag kunde inte kolla in i hans ögon, de var för ledsna. Kunde inte klara av att se den jag älskade ledsen.
- Asså fan jag vet inte, åååh varför måste det vara så här för? Sa jag och tittade på honom
- Det behöver det inte älskling
- tydligen eftersom att det är så det är, vi väljer ju inte att ha det så dåligt eller hur
- nej det är i och för sig sant, men fan finns det inget jag kan göra?
Jag svarade inte och det var endast för att jag inte visste vad jag skulle svara. Jag visste ingenting längre kändes det som, visste att det här absolut inte skulle vara lätt. Vi satt där på sängen och var tysta båda två, gjorde jag rätt? Allt jag ville var att krama honom, kyssa honom och säga att allt skulle bli bra, jag ville verkligen det. Men innerst inne visste jag att det inte skulle bli bra, inte på ett tag i alla fall. Jag var tvungen att ta det här beslutet för min egen skull, min hälsa var tvungen att bli bättre. Hade gått ner flera kilo de senaste månaderna, mått så dåligt som en människa kan må. Och Alex fanns alltid där vid min sida, men han var även inblandad och jag visste att om jag lämnade Alex, lämnade jag även alla problem. Så det var det jag gjorde.

53.

Kunde inte sova, hade legat och vridigt på mig ett bra tag nu så jag gav upp. Hela tiden kollade jag på mobilen för att se om Alex hade hört av sig, men nej. Gick till köket och mikrade lite mat för att jag var skit hungrig, men på ett konstigt sätt så kunde jag inte äta, hade ingen aptit utan satt bara och petade i maten. Visste att det berodde på att jag hade bråkat med Alex, var fortfarande sur på honom men bestämde mig för att ringa upp honom för orkade inte bråka. Så jag gick tillbaks till rummet och slog hans nummer, suckade djupt och tryckte på ring.
- aa, svarade han
- vad gör du?
- kollar på film, har du ångrat dig eller?
- vet inte men orkade inte gå runt att vara sur, måste alltid lösa problemen det vet du
- aa jag vet, men vad finns det att lösa?
- vaddå vad finns det att lösa?
- ja du orkade inte att komma för att du va sur, inge mer med det
- asså Alex.. på riktigt. Inte så att jag blev sur från ingenstans. Vad är det med dig?
- Frågan är vad det är med dig, varför fortsätta tjaffsa när det är löst

- inget är väl fan löst

- jo jag är inte sur

- du nej, men betyder det ingenting om vad jag tycker o känner eller?

- du överdriver bara

Jag va tyst, hur fan kunde han säga så.
- Asså det är väl fan inte att överdriva, om jag är sur så är jag och det blir inte bra bara för att du inte är sur eller hur
- nej men orkar inte prata med dig när du är sur
- ringde för att lösa det
- det går ju bra, sa han och skrattade till
- asså käften
- jaja vi hör sen, sa han och la på. Jag hann inte ens svara och det gjorde mig ännu mer förbannad. Jag ångrade att jag ens hade ringt honom men jag trodde inte att han skulle agera såhär, verkligen inte.

52.

Jag tog upp telefonen och ringde till Alex.
- Hallå, svarade han
- hej vart är du?
- hemma
- varför sa du inget?
- du sa inget igår när du åkt hem
- menar du allvar Alex? De e lite skillnad
- kanske men kände inte för att prata med dig
- vaddå är du sur nu igen eller?
- pallar inte bara, leker helt smart o bah lämnar mig dära
- lämnar dig? Alex jag var borta visste inte ens vad jag hette
- va fan dricker du så mycket för då?
- men sa ju igår att jag inte visste att jag drack så mycket, o du kan inte säga nått för du vet att jag inte brukar dricka så att jag blir sådär
- aa men skit samma
- skit samma vaddå
- fan vet jag asså
- men du va ju inte sur igår när vi somnade ju, sa jag och blev lite irriterad
- nej men tänkte igenom de på morgonen o blev bara fett besviken
- men Alex du vet i vilket tillstånd jag var, jag va glad att jag kom hem oskadd
- men du borde ha sagt till mig om hjälp, eller åtminstone sagt till att du skulle hem
- aa Alex jag pallar inte säga det igen asså
- nä men skit i det då, svarade han och la på.
Det var första gången han la på i mitt öra och jag blev galen. Självklart förstod jag att han blev besviken för att jag bara åkte, det hade jag också blivit. Och man ska inte skylla på alkoholen för man har fortfarande sina gränser, men i det tillståndet jag var i så var jag glad att jag kom hem. Kunde inte stanna kvar på krogen och kunde inte heller be om Alex hjälp för att jag hade inte insett att jag behövde hjälp. Jag gick runt i rummet för att jag kunde inte sitta still, ville ringa upp honom men samtidigt tog det emot för det var han som klickade mig vilket innebär att det är han som ska ringa upp. Varför ska jag ringa upp om han klickade mig, absolut inte. Gick ut till köket för att hämta ett glas apelsin juice, hällde upp i ett glas och gick tillbaks till rummet. På vägen så snubblade jag på mattan i hallen och spillde ut all juice
- jävla hor skit! Skrek jag
Gick tillbaks till köket och hämtade en rulle med papper och torkade upp, men på mattan var det kvar gula fläckar och jag visste att mamma skulle bli galen för det var en ny matta. Men just nu sket jag i det. Kollade mobilen det första jag gjorde när jag kom in i rummet, men inga missade samtal eller sms. Kollade på klockan och den var redan 4, men jag var inte alls hungrig för att jag var bakis och för att jag var så himla sur. Min kropp var helt slut och det kändes som att mina ben var mjuka som gummisnoddar. Ögonen var jättetunga och det var svårt att hålla de uppe, så jag la mig ner på sängen för att ta en tupplur och somnade ganska så snabbt.

Vaknade två timmar senare av att det ringde på min mobil, det var Alex.
- Vem är du o lägger på sådär? Svarade jag utan att säga hej eller något
- Lyssna va fett lack bara, vad gör du?
- sov du väckte mig
- My bad, men vill du komma till mig o kolla film eller?
- Skojar du?
- nej vaddå
- för några timmar sen var du skit sur o la på i mitt öra, sen ringer du mig o ber mig komma över?
- amen är inte sur längre
- så du tror att du kan behandla mig hur som helst, ringa o säga att jag ska komma när du vill o klicka mig när du vill
- lugn nu asså, va bara irriterad innan
- det fattar jag också men det ger dig inte rätten att bara klicka o sen agera som att inget hade hänt
- rätten? Jag behöver ingen rätt till hur jag är
- så du tror att du kan behandla mig hur du vill, sa jag och höjde rösten
- har jag sagt det eller?
- det verkar fan som det
- ohaa orka överdriva
- mm, svarade jag bara
- såå.. kommer du eller? Sa han och fortfarande var det som att ingenting hade hänt. Jag blev skit irriterad över att han fortfarande inte hade fattat poängen.
- nä pallar inte ska sova vidare
- är du allvarlig? Sa han och lät förvånad
- aa vi hörs senare
- aight then, sa han och vi la på
Jag la mobilen under kudden och suckade djupt, hade alltid ångest när vi hade bråkat. Låg i sängen och tänkte, kunde inte somna om. Tankarna var för många och för stora, tänkte igenom allt. Vad som hade hänt igår, vad vi bråkade om, tidigare problem osv. Men en fråga som jag hade ställt mig själv så många gånger kunde jag fortfarande inte besvara. När ska allt detta ta slut?

1. Anonym om Frågestund:

vart kmr alex ifrån =)

SVAR:
Alex kommer ifrån Uganda men han är född i Sverige.

2 . Safi om FRÅGESTUND:

1. Kommer vi få veta vem det var som sköt Putin? 2.Och vad hände med Alles bröder?

SVAR:
1. De som sköt Putin är inga jag har nämnt i novellen utan det var två killar från ett rival gäng till Putins.
2. Alles äldsta bror sitter inne på ett ungdomsfängelse nu och avtjänar ett halvårigt straff, vad han straffades för vet jag faktiskt inte. Den andra lever och mår bra, håller sig laglig.

3. nathalie om FRÅGESTUND:

Hur många kapitell är det kvar? :)

SVAR:
Det är totalt 54 kapitel plus ett sista där jag skriver om hur det är idag.

4. Anonym om FRÅGESTUND:

vilket land kmr du ifråm??

SVAR:
Jag är svensk med spanska rötter, farfar är spansk.

5. z om FRÅGESTUND:

1. hur träffades du och alex och 2. vad tyckte du om honom i början?

din blogg äääääääääääger asså, got damn

SVAR:
Tack så mycket!
1. Vi träffades genom Peter faktiskt. Jag och Peter har känt varann jätte länge, minns inte ens hur vi blev kompisar. Men i alla fall så hängde vi ganska ofta och hade många gemensamma kompisar. En dag var vi ett gäng som skulle gå på bio och då tog Peter med sig Alex. Och på så sätt började vi prata.
2. Först när jag såg honom tyckte jag att han var riktigt snygg, men jag hade hört att han inte skulle vara en bra kille osv men jag gav honom en chans och det visade sig att han var helt underbar. Så lita inte på alla rykten utan ge personen en chans :P

6. ida om FRÅGESTUND:

skulle vilja ställa en frpga till Alex om det går ; vad tycker du om novellen och sådära.

dör för din blogg, spanar in den varje dag

SVAR:
Taack så mycket!!
Absolut att det går, nu är det Alex som skriver. Asso i början visste jag ej att Jen skrev den här novellen men efter ett tag så visade hon mig den. Jag dog asso, hon beskrev allt så bra och det var skönt att läsa igenom den faktiskt. Fick veta bättre hur hon kände under allt o sådär, men jag diggar den asso o jag va en av de som uppmanade henne att publicera den.

7. Hala om FRÅGESTUND:

hejj , hur många kapitel har novellen jag vill verkligen veta hur det är nu ?

SVAR:
det är 54 kapitel plus ett sista

8. Anonym om FRÅGESTUND:

1. Går du i skolan?
2. Kan du inte visa nån bild eller?
3. Beskriv alex?
4. Hur många kapitel är de kvar?

SVAR:
1. Nej jag tog studenten förra året och har tagit ett sabbats år så vilar från skolan
2 – svarar på de sen
3. Alex har ett hjärta av guld, genom snäll rakt igenom. När det gäller kärlek asså, han gör allt för den han älskar. Men han har ett väldigt hett temperament och hamnar ofta i bråk, men det var mer förut och han har skärpt till sig. Men en skit skön och rolig kille.
4. De e 54 kapitel

9. Anonym om FRÅGESTUND:

1. Är det verkligen en sannhistoria ?
2. är du deprimerad efter det som har hänt ?
3. har du några bevis på att det är en sannhistoria?
4. hur gammal e du ?

SVAR:
1. Japp det är det
2. Idag är jag inte deprimerad nej, men under denna period skulle jag nog säga att jag var det. Eller delvis, när det var som jobbigast hade jag svårt att äta och gick ner flera kilo, så ja.
3. Mitt ord på att det är sant är det enda beviset jag har, eller Alex ärr och massa annat men ni fåt helt enkelt tro på mig.
4. Jag är 19, född 1990

10. Berfin  om Kapitel 46:

daaamn girl!! vet inte vad jag ska säga :P men en sak jag undrar är om du är invandrare? du har ju skrivit att din kille "alex" talar luganda, så antar att han är från uganda. men du har aldrig skrivit om din bakgrund osv, vilket jag tkr är lite synd. men hur du skrivit och allt, du fångar en verkligen. och jag hoppas verkligen att du och "alex" fortfarande är tsm, för ni verkar vara ett riktigt dunder par :D keeep going on!

SVAR:
Du fick ett privat svar på det du skrev och jag måste tacka igen när jag läser igenom detta en gång till. Berör mig verkligen!
Din fråga, jag är svensk men min farfar är spanjor, så en liten del  spanjor

11. Natta om FRÅGESTUNDEN:

1. hur gammal är du ? :)
2. är du fortfarande ihop med alex? :)

SVAR:
1. Född 1990, är 19 år idag
2. Svarar jag inte på nu :P

12. Natalie om FRÅGESTUNDEN:

Har du kontakt med din pappa? Älskar din blogg!:D

SVAR:
Som jag skrev i novellen så har jag och min pappa aldrig haft en bra kontakt, men konstigt nog har den blivit lite bättre när han inte bor här. Har inte träffat honom på ett år men vi pratar i telefon kanske en gång i månaden
Taack så mycket!!

13. Berfin om FRÅGESTUNDEN:

1. är du och Alex frtf tsm? om inte, har ni kontakt? 2. och du hade skrivit att ngn av er bodde i blåa linjen, vart? din blogg är bäst..

SVAR:
1. Svarar jag inte på nu :P
2. Minns inte vad du  menar, men ja nån av de jag har skrivit om i novellen bor på blåa linjen. En bor tex i akalla och en annan i husby

14. Anonym om FRÅGESTUNDEN:

hur mkt ere kvar tills slutet :o

SVAR:
Nej inte så faktiskt :P

SVAR:
Måste tyvärr säga att jag inte kan besvara på några av dina frågor, eller kommer att svara på alla i sista delen men inte just nu, så kom ihåg de. Men detta hände för ca 2 år sedan och nej ingen har dött, det kan du få svar på iaf haha ;) Och bara roligt med många frågor haha

16. Isabella om FRÅGESTUNDEN:

1. Hur mnga kapitel kvar?
2. har du kontakt med din bror?
3. Hur gammal e han?
4. Kontakt med pappa o mamma?
5. Umgås du fortfarande med alla,(alex bror oxå)?
6. Om inte: Ny kille och vänner nu?

LOVE !
SVAR:
1, redan svarat på
2. Min bror har flyttat hemifrån nu men ja vi har en bra kontakt. Snackar nästan dagligen på msn och telefonen och ses minst en gång varannan vecka.
3. Han är född 88, han är alltså 21
4. Jag bor fortfarande hemma hos mamma så henne ser jag varje dag. Som jag skrev i novellen så har jag och min pappa aldrig haft en bra kontakt, men konstigt nog har den blivit lite bättre när han inte bor här. Har inte träffat honom på ett år men vi pratar i telefon kanske en gång i månaden
5 & 6 – svarar inte på det nu :P

17. Anonym om FRÅGESTUNDEN:

1. kallar alla dig Jen?
SVAR:
1. De flesta av mina tjejkompisar säger Jen, och jag tror nog att alla killkompisar säger det. Jag har blivit kallat Jen sen typ 3an så är van med det :P

18. Amanda om Kapitel 50:

1. Heter Alex, Alex på riktigt? :P
2. Brukar du va i vällingby ofta?
SVAR:
1. Ja det gör han, men han kallas inte för Alex utan han har ett annat smeknamn
2. Då och då, om jag ska små shoppa så åker jag dit, brukar käka där ibland och tar man ju sig till ganska många ställen därifrån så brukar åka förbi där ganska ofta.

19. Mandana om FRÅGESTUNDEN:

1. Vem är preston, kommer inte ihåg?
2. hur gammal är du nu?

din blogg är bääääst ;D
SVAR:
1. Preston är en kille som jag har känt i typ 4 år, han är från Kongo och är 88a. Han har gröna ögon och är stor, både musklig och lång. Honom lärde jag känna genom Peter, de två var alltid med varandra och eftersom att Peter var en av mina bästa killkompisar så lärde jag även känna Preston.
2. 19, är 90a.
taaaack så mycket :D

. Sen så fick jag miljoner frågor om varför jag inte vill lägga upp bilder på mig eller de andra;
SVAR:
Nej jag vill inte bli känd som kissie och de som någon skrev haha, eller nja kändis skulle väl vara roligt ;). Men inte pga detta, vill inte bli känd för saker som har hänt mig. Vill inte att någon utomstående ska veta vem jag är och vad som har hänt mig eftersom att jag anser att det är alldeles för privata saker som skrivs. Vill inte att alla ska veta att jag har blivit sexuellt utnyttjad, knivhotat och stunderna mellan mig och Alex. Nej jag tycker att det är alldeles för privat, om jag hade haft en vanlig blogg hade jag kunnat lägga ut bilder på mig men inte nu och här. Och nej tolka inte det fel haha, kommer inte skaffa en vanlig blogg heller. Jag förstår er verkligen, jag hade själv velat se en bild. Men utifrån mina beskrivningar av hur vi ser ut får ni bygga upp en egen bild, tråkigt jag vet men hoppas att ni förstår.

TACK FÖR ALLA ERA FRÅGOR OCH HOPPAS ATT NI BLEV NÖJDA MED SVAREN ANNARS ÄR DET BARA ATT KOMMENTERA!

KRAMAR / J

51.

Lina kom tillbaks efter ett tag med ett glas vatten, hon satte sig bredvid mig.
- sorry för att det tog tid, men hela jävla klubben beställde dricka
- lööögnt, svarade jag och tog vattenglaset. Jag skulle ta en klunk men lyckades att tappa vattenglaset och allt vatten rann ut på mig.
- Jen, vi rör på oss hemåt nu, sa Lina och tog tag i mig
- om du vill det så, svarade jag
Hon drog med mig ut ur klubben och det var riktigt skönt med friskt luft, vi satte oss på en bänk och Lina ringde en taxi. Medans vi väntade så somnade jag mot hennes axlar och hon höll mig i handen. Efter ett tag så väckte hon mig och sa att taxin var framme, vi hoppade in i taxin och åkte iväg. Jag hörde henne säga till taxi chauffören att de skulle släppa av mig först.
- stanna bilen, viskade jag
- va?
- stanna måste spy
- ursäkta kan du snälla stanna snabbt? Hon mår inte bra, sa Lina till chauffören
Han stannade bilen och jag gick ur, satte mig på gräset vid sidan om vägen och spydde.  Lina hoppade ur och drog in mig i bilen efter att jag hade spytt klart. Efter ett tag så stannade taxin och vi var utanför mitt hus.
- Kan du vänta här i fem minuter måste bara ta hem henne, sa Lina till chauffören
- Absolut, svarade han
Vi gick ur bilden och Lina hjälpte mig att gå, när vi kom fram till porten så tog hon upp min väska och tog ut nycklarna. Vi gick in och hon öppnade även ytterdörren.
- tack gumman, ta pengar från väskan till taxin, sa jag
- nej gå och lägg dig så hörs vi imorn
- tack älskar dig
- inget att tacka för, du har hjälpt mig så många gånger. Älskar dig också
Hon stängde dörren och jag vinglade in i mitt sovrum, la mig på sängen utan att klä av mig. Tittade bara på klockan och den var tre, sedan så somnade jag på direkten. Jag vaknade upp efter ett tag och kollade på klockan, den var halv 4. Hade bara sovit en hal timme så jag la ner telefonen igen för att somna om när jag kom på: Alex. Jag tog upp mobilen igen och ringde till honom
- aa, sa han när han svarade
- vart är du?
- kvar hära, vart är du är väl frågan
- hemma
- hemma? Skojar du?
- nej Lina tog hem mig, kom hem till mig så pratar vi
- mm, svarade han och la på.
Jag somnade om.

När jag vaknade nästa gång låg Alex bakom mig i sängen, jag tittade på klockan och den var 11 på morgonen. Hade varit så deckad att jag inte ens hade vaknat av att han hade kommit in. Jag vände på mig mot honom och han öppnade ögonen och tittade på mig.
- Förlåt Alex, men var så jävla borta minns inte ens halva kvällen
- du borde sagt att du åkte hem
- jag vet men Lina drog hem mig kunde inte ens stå upp fan
- varför dricker du så mycket då
- men du vet själv att jag aldrig blir äckligt full, trodde inte att jag drack så mycket nu heller
- jag vet det, men i alla fall du kunde bett Lina säga till mig eller nått
- du vet att jag hade gjort det i vanliga fall Alex men i det tillståndet jag var så..
- så?
- så kunde jag inte
- nänä skit samma, sa han och vände på dig så att han låg på rygg
- är du sur eller?
- nä
- märker ju att de är nått

- nä men vet inte det var inte du liksom, du brukar inte vara sådär

- jag vet älskling, jag vet, sa jag och la mitt huvud på hans bröst.
Han la armen runt mig och vi somnade om.

Dagen efter när jag vaknade upp hade jag en obeskrivlig huvudvärk, kändes som att en sumobrottare satt på mitt huvud. Alex låg inte kvar i sängen och jag tänkte att han hade gått upp för att käka frukost. Så jag klädde på mig och gick på toaletten, sedan in till köket men där satt bara min bror.
- Har du sett Alex? Frågade jag
- Han drog för typ två timmar sen
- hem?
- ingen aning jag frågade inte, han sa bara hejdå. Visste du inte det eller?
- nej han väckte inte mig
- han ville väl att du skulle sova vidare säkert

50.

49.

När jag kom hem dagen efter så möttes jag av mamma i hallen. Jag visste att det var jag som skulle vara tvungen att berätta nyheten om pappa för han skulle aldrig ha mod att berätta det själv. Jag hade ångest och jag skämdes för att han hade lurat mig.
- Hej gumman, va tidigt du är hemma, sa mamma
- hej aa men kunde inte sova imorse
- vadårå?
- berättar snart, ska bara byta om. Väck Lukas också måste berätta till honom också
- är det om pappa eller?
- väck honom bara
Jag tog av mig jackan och började knyta upp skorna, de gjorde mig galen. Hade höga converse och det tog alltid lika lång tid att ta av sig de och den här gången hade jag inte tålamod.
- Hor skor! Skrek jag och mamma kollade bara på mig
När jag hade fått av mig de gick jag in till mitt rum och bytte om, tog på mig mjukis och en stor t-shirt. Håret satte jag upp i en slarvig bulle på huvudet. När jag kom till köket igen satt mamma där med en kopp kaffe och Lukas satt bara i shorts.
- Vad äre som är så viktigt att du väcker mig kl 11? Frågade han
- Käften Lukas hoppa in, svarade jag bara och satte mig bredvid honom
- Såå..? sa han
- Farsan ska flytta till Spanien idag, sa jag bara
- Den jäveln lyckas alltid, svarade Lukas
- Mm
- Men vaddå, hur länge har han vetat det? Frågade mamma
- Förmodligen länge men han sa de till mig imorse
- Så han sa inget igår? Frågade Lukas
- nä
- haha asså han är psykisk sjuk, hjärndöd människa
- mm
- hur länge ska han bo där då? Sa mamma
- ingenaning han messade bara och sa att han skulle flytta, svarade jag
- men vi då? Hade han inte tänkt att säga nånting till oss? Svarade mamma
- han hade väl räknat med att jag skulle göra det, sa jag
- han är otrolig, du är mer mognare än honom. Fy fan för honom, sa mamma och jag märkte att hon var riktigt besviken på pappa och det krävdes mycket för att hon var van vid hans beteende.
- aa men det värsta va att han inte sa någonting när vi käkade, sa jag
- sa han ingenting om de? Sa Lukas och skrattade
- nä
- haha asså han borde fan få pris för den ormigaste och falskaste pappan
- människan, tillog mamma
- hatar att säga det Jen, men vad sa vi? Sa Lukas
- säg inte de då om du hatar det
- bråka inte nu barn! Avbröt mamma
- jaja nu vet ni i alla fall, sa jag.
Jag gick till kylskåpet och tog fram en Coca Cola och tog med mig den till rummet, satte på datan och loggade in på msn. Det var inte så många inne men jag loggade in i alla fall. Ingen skrev så jag gick tillbaka ut till köket och hämtade dippchips, åt det som frukost för hade inte käkat något hos Alex heller. När jag kom tillbaks så hade Preston skrivit
- Är du där J
- aa nu
- vad gör du?
- kom nyss hem typ själv då?
- okej nej vaknade nyss. Vad ska ni göra idag?
- ingen aning faktiskt, duda?
- nä jag och Peter tänkte gå ut för det är onsdag, lillördag idag ju
- aa juste. Vet inte asså har inte gått till skolan på hela veckan och kommer inte orka gå imorn heller då
- jo men de blir roligt, Studio har nån specialgrej och om du ändå har varit hemma så skadar inte en dag till
- haha aa det är sant, kan kolla med Alex. Ringer dig senare
- gör det <3
Jag blev riktigt taggat på att gå ut för det var länge sen jag hade gjort det. Så jag ringde Alex på direkten och han var på, ringde Lina och Emma som också var på. Perfekt tänkte jag. Kollade på klockan och den var bara 12 så bestämde mig för att gå och lägga mig en stund så att jag skulle vara piss. Så jag drog ner rullgardinen och släckte lampan, la mig i sängen och somnade på direkten.

48.

När jag satt på bussen hem så kände jag mig glad. För första gången i hela mitt liv tror jag att min pappa hade gjort mig glad, han var verkligen underbar när han visade det men det var allt för sällan man såg den sidan av honom. Ville bara berätta allt för Alex nu nu nu, han skulle bli så glad! Men vad skulle jag säga till mamma och Lukas, för på något sätt skämdes jag över att vara glad för pappas skull. Jag vet vad båda de två tyckte om honom men han hade verkligen förändrats. 

Istället för att åka hem så ringde jag Alex och frågade om jag kunde komma över. Han blev jätteglad och mötte mig vid tunnelbanan.
- shuues lillefot
- tjabba, svarade jag och pussade honom
- gick det bra eller?
- du anar inte Alex. Det gick skit bra
- va du driver?
- nej jag lovar, i början var det lite stelt sen sa han att han skulle förändras för vår skull och att han skulle skärpa sig o så. Sen satt vi bara och pratade om allt möjligt.
- Fan vad glad jag blir för din skull gumman, men aa du vet
- vet vaddå?
- att du ska inte ta ut all glädje innan du ser en förändring
- nej jag vet men jag tror verkligen att det kommer att bli bra den här gången
- vi får hoppas på det, verkligen!
När vi kom hem till Alex så var Mike där med Bryan. Så vi satte oss med de i Bryans rum och satt och pratade om gamla minnen. Bjöd även över honom och hans mamma på middag på söndagen och han tackade ja. Efter att vi hade suttit där ett tag så gick vi in till Alex rum i stället.
Jag ringde mamma och berättade hur allt hade gått och hon var glad för min skull, pratade även med Lukas och han blev också glad men inte lika.

Klockan var ganska så mycket så vi bestämde oss för att sova, och båda två somnade lika snabbt.

Morgonen därpå vaknade jag av att min mobil vibrerade. Det var ett sms från pappa och jag blev glad, hela jag log. Jag öppnade smset där det stod ”Ville träffa dig för att berätta en sak men som jag inte klarade av. Jag och Annika flyttar till Spanien imorn, förlåt gumman jag älskar dig. Men vi kommer fortfarande att ses, älskar älskar älskar dig.” Jag blev kall och stel. Läste om smset igen. Jag blev så arg, han hade lurat mig så hårt. Jag började tro på en framtid och jag ville älska honom, men jag kunde inte göra annat än att hata honom.  Jag kastade mobilen i väggen och Alex flög upp.
- Vad gör du?
- jag hatar den där fucking hor skiten! Skrek jag
- vem o vad har hänt
- titta på mobilen, svarade jag.
Alex hoppade upp ur sängen och hämtade mobilen, läste smset och han frös också till. Han satte sig bredvid mig i sängen.
- Beklagar gumman
- Hur fan kunde jag gå på hans jävla skit snack? Hur faaaaaaaan
- Det är din pappa, du vill tro det bästa om honom
- Jag vet ju hur han är, fucking skit! Han borde bara sagt att de skulle flytta utan att be mig komma dit. Då hade jag inte brytt mig, men nu fick jag upp hoppet igen
- Jag vet men han är konstig
- Vafan gjorde han så för? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH jävla idiot hor helvette!
Jag var så arg att jag skakade, ville slå något. Ville få ur mig all ilska, istället kom tårarna.
- Jag ska fan inte gråta för hans skull
- Han är inte värd det, men släpp ut det. Det är bättre
- Varför Alex varför?
- vet inte gumman, önskar att jag kunde göra något
- pallar inte med den här fucking skiten längre Alex, jag orkar inte. Är slut, hur mycket skit kan en människa ta?
- torka tårarna och tappa aldrig tron, det kommer att bli bra nångång snart.
- men när, när fuck blir allt bra?
- vet inte gumman, snart
Jag la mig ner på sängen och stirrade upp i taket, Alex la sig bredvid mig och drog mig så att jag låg på hans bröst med huvudet. Han la sina armar runt om mig och kramade mig hårt. Vi sa ingenting, men det behövdes inte. Tårarna fortsatte att rinna, och jag undrade hur många tårar det fanns i en människa.
- tappa aldrig tron gumman, aldrig

47.