sannhistoriaa

14.

- Kan du fucking lugna ner dig? skriker Preston
- Nej han dissrespected min brud. Och det var den jäveln som högg mig förra veckan.
- Va? Högg dig, jag fattar ingenting.
Vi stod utan för krogen efter att Alex hade blivit utslängd. Direkt när han fick höra att det var Alles bror som var bartender flög han upp från stolen och sprang mot honom. Han började skrika och hota honom, han försökte till och med hoppa över disken för att slå till honom men som tur var kom vakterna och stoppade allting. De kastade ut Alex och vi andra följde med honom ut. Inne i krogen var det kalabalik, ingen förstod vad som hade hänt och varför han flög på bartendern från ingenstans. Vi förklarade inte för någon utomstående, inte ens vakterna som krävde en förklaring.
- Fan jag pallar inte nu, det är en lång historia, svarade Alex
- Men bror om han högg dig ska vi inte låta honom gå och varför gjorde han det? Sa Preston
- Preston, låt det vara nu vi förklarar allt imorgon när han har lugnat ner sig och nyktrat till, svarade jag.
- Jag är fan nykter! Skrek Alex åt mig
- Jag ser det, svarade jag irriterat, jag ska i alla fall hem nu, ska du med eller hem till dig?
- Ska sova hos Peter, har redan lovat honom.
- Okej men vi går mot bussen då.
Vi sa hejdå till gänget som stannade vid klubben, de såg fortfarande såg lika chockade ut. Jag, Alex, Preston och Peter vandrade mot bussen och på vägen förklarade vi allt till Preston.
- Han ska få se vad som händer om man bråkar med fel personer, sa Preston
- Men snälla, fan asså. Ingenting av det här hade hänt i första början om vi bara hade låtit allt vara. Sa jag och jag kände mig verkligen trött på allt jävla tjafs.
- Så du tycker att de ska komma undan ostraffat efter att de högg Alex och sköt Putin, hur mår han förresten.
- Nej asså jag vet inte vad fan jag vill men en sak vet jag och det är att jag inte orkar med fler problem, att fler blir inblandade och att allt blir värre igen. Ingenaning…
Alex och Peter var tysta och sa ingenting på hela vägen, jag visste att Alex var sur men jag orkade inte fråga vad det var. Peter höll sig tyst för att han tyckte likadant som alla andra, att de inte skulle få komma undan, men han orkade bara inte tjafsa med mig.
- Din buss gick för 7 minuter sig Jen, nästa kommer om 20 min. Sa Peter
- När går eran?
- Nu, eller den ska komma när som helst. Men vi kan ta nästa och vänta med dig.
- Nej det är lugnt åk ni, sa jag
- A vi åker, svarade Alex
Det var inte det svar jag hade förväntat mig och verkligen inte av Alex, va fan hade han för anledning att vara sur på mig? Jag gav honom en iskall blick men han verkade inte bry sig.
Bussen kom och Alex steg på utan att säga någonting, Peter gav mig en kram och Preston likaså.
Jag var så jävla arg, han trodde att han kunde bete sig hur som helst utan någon jävla anledning.
- Nämen sitter du här alldeles själv, vart har du Romeo?
Jag vände mig om och fick en klump i magen, där stod Alles bror. Fan Fan Fan Fan Fan tänkte jag.
- Han åkte hem.
- Ajdå, han som ska leka hjälte hela tiden, va fan lämnar han dig här alldeles själv?
- Deras buss kom, sa jag och lät så kall som möjligt. Men konstigt nog kände jag mig inte rädd längre, hans ögon såg mjuka och snälla ut.
- Aha där ser man, förlåt för ikväll det var inte meningen att ställa till med en scen. Och förlåt för det jag sa, det slank bara ur mig.
- Eran familj har en tendens att säga och göra saker som ni sedan ångrar.
- Den förtjänade jag, finns det något jag kan göra?
- Nej inte direkt eller vad menar du? Sa jag och förstod inte om han menade mig och Alex eller om det var något annat.
- Jag vet att det var brorsan som orsakade allt det här, och jag knivhögg din kille. Jag förstår att du hatar mig och det finns inget jag kan göra för att ta tillbaks det jag gjorde, jag var hög men jag vet att det inte är någon ursäkt.
- Nej det är det inte, var du hög när ni sköt Putin också eller?
- Ursäkta? Högg Putin, nu hänger jag inte med.
- Sköt sa jag, ni sköt ju honom dagen efter.
- Tare lugnt nu asså, vi har inte skjutit någon okej. Jag erkänner mina misstag men jag har inte skjutit någon, sa han och han såg verkligen ut som att han inte visste till vad som hade hänt.
- Då var det väl din andra bror då, fan vet jag ni är sjuka hela bunten.
- Förtjänade den också, men nej jag kan lova dig att vi inte har skjutit någon, jag svär vid min mammas liv! Sa han och han såg ut att verkligen mena det.
- Vet inte vad jag ska säga eller tro, vet fan ingenting längre fattar inte varför allt måste vara såhär, sa jag och fällde en tår. Jag var så slut, den senaste veckan hade jag knappt sovit och varit med om fler saker än vad jag någonsin har i hela mitt liv.
- Fan asså gråt inte snälla, jag ska snacka med brorsan om att vi ska skapa fred. Men bollen ligger hos Bryan och Alex eftersom att det var vi som högg honom och efter det har ju ingenting hänt.
- Putin då, är det bara en lögn eller?
- Jag svär att vi har inte skjutit någon, vi äger inte ens en pistol.
Min buss kom och jag ställde mig upp och rättade till klänningen.
- Förlåt igen, och ska försöka lösa det här, sa han
- Tack, svarade jag och hoppade på bussen.