Kapitel 3
3
- Hallå, är det någon hemma?
Jag satte mig snabbt upp i sängen och kollade på klockan, helvette den var halv 2. Jag visste ju att mamma skulle komma hem tidigt idag hur fan kunde jag glömma bort att ställa alarm?
- Älskling vakna snabbt, morsan kom hem.
- Va? Fan helvette hur mycket är klockan, hon kommer döda mig för att jag sov här.
- Halv två, nejdå hon säger inget om det men vi har ju inte hunnit kolla till huset.
- Är ingen hemma eller ? hör jag mamma skrika från hallen
- Jo vi sover, vi kommer snart och äter frukost.
Sen kom ja på, Peter och Lina. Var de kvar eller hade de gått? Jag ställde mig och upp drog på mig ett par mjukisbyxor. På skrivbordet hittade jag en lapp där det stod. "Tack för igår gumman, klockan är 8 på morgonen och Peter måste jobba så vi går hem ville inte väcka er. Vi hörs senare/ puss Lina" Tur att de inte var kvar för då hade nog morsan anat någonting.
- Kom vi går och käkar, L & P har dragit.
- Nej kom vi myser lite innan.
- Jag la mig över honom på hans rygg och höll om honom, kysste honom på nacken och slog honom på rumpan.
- Nej hoppa upp nu, vi måste kolla så att lägenheten är okej innan mamma märker.
Men det var redan försent, det knackade på dörren och mamma kom in.
- Hej gumman, Hej Alex. Vad har ni gjort här igår? Det står tre tomma vodka flaskor på diskbänken och fullt med tomma ölburkar i soptunnan.
- Eh asså vi, vi va några här igår och spelade lite spel.
- Några? Då måste ni ha druckit er alkoholförgiftade.
- Nej asså flaskorna var inte fulla det var bara lite kvar i alla.
- Jaha men vi tar det sen. Hon smällde igen dörren och jag visste att hon visste.
- Helvette!
- Det löser sig nog, hon trodde nog på dig, sa Alex.
Vi gick ut till köket och fan som det såg ut. Jag som trodde att vi hade städat undan fint men nej. Damsugaren var framme, spritflaskor, kortleken utspridd över bordet, högtalarna fortfarande kvar. Men jag sa ingenting för att jag skämdes över att jag ljög. Man såg att det inte bara var några som hade suttit och spelat kort utan man såg att det hade varit fest. Mamma gick ut från köket och gav mig en iskall blick. Fan att jag hade gjort henne besviken igen för det är inte första gången det händer. Men det här var första gången jag hade lovat henne att inte ta hit någon, ingen förutom Alex. Vi käkade frukost sen hjälpte Alex mig att städa rent det sista sedan åkte han hem.
- Jag ringer dig senare gumman, sa han och pussade mig på munnen.
Jag skämdes och ville inte göra henne besviken därför fortsatte jag att ljuga.
- Men det har fan inte varit någon fest här! Då skulle jag ju ha sagt det, du måste lära dig att lita på mig. Blir så jävla trött på att du aldrig kan lyssna på vad jag säger.
- Det syns ju hur tydligt som helst att det har varit fest här, du har ju till och med kopplat in högtalarna här. Ljug inte för mig och försök inte att vrida runt det här och göra mig till syndabock.
Det hon sa var sant, jag skämdes så mycket att jag ville att hon skulle vara den skyldige. Orkade inte med att vara en besvikelse, igen och åter igen.
- Okej, vi hade en fest här och ja förlåt jag vet vad du tycker om det. Förlåt men orkar inte prata om det heller det ska inte hända igen.
- Hoppas att du menar det den här gången!
