sannhistoriaa

8.

Klockan var nu 10 på kvällen och jag hade fortfarande inte hört ett ord från Alex, de släppte av mig runt 3 på dagen. Jag började verkligen bli orolig för att han skulle ringa när han kom hem. 7 timmar utan samtal eller sms, till och med i vanliga fall hade det varit ovanligt. Jag satte mig framför datan och loggade in på msn, varken Alle, Alex eller Bryan var inne. Alle var den som alltid var inne på msn när han var hemma, vilket han ofta var. Detta gjorde mig ännu mer orolig, va fan hade hänt? Precis då ringde det på dörren och jag rusade dit och där stod Bryan. Bara Bryan. Hans ena öga var uppsvällt och blått, ögonbrynet var sprucket och det var torkat blod i hela ansiktet. Jag kunde inte få fram ett ord utan jag bara stod där, han lika så. Till slut sa han.
- Tänker du bjuda in mig eller?
- Oj förlåt, ja kom in.
Vi var fortfarande tysta och jag var i chocktillstånd. Mamma låg och sov så jag drog med honom in till mitt sovrum så att inte hon skulle vakna. Han stängde dörren tyst och satte sig på en stol, jag stod fortfarande upp.
- Vad har hänt? Frågade jag
- Asså, fan vad ska jag säga. Vi drog ju till Alle du vet och vi såg honom på parkeringen. Så vi gick dit och snackade.
- Snackade? Sa jag
- Till en början ja, men sen började han leka helt kaxig så Putin smällde till honom. Och från ingenstans dök hans två bröder upp och hoppade på oss. Så va hettere, tog hans äldsta bror upp en kniv.
- En kniv? Skojar du med mig Bryan? Va fan asså. 
- Jag vet, det blev inte som vi hade planerat.
- Vad hände sen då? Sitter Alex i bilen eller? Vågade han inte komma in själv och berätta att allt spårade ur?
Bryan tittade upp från golvet för första gången och jag såg att en tår rann ner för hans kind. Det var första gången jag såg Bryan gråta, och jag visste att det måste ha hänt något för han är inte den känsliga killen, i alla fall inte vad han visar. Jag vågade inte fråga vad som hade hänt för jag var för rädd för svaret. Bryan ställde sig upp och gick runt i rummet sen smällde han till väggen och jag såg hur fler och fler tårar kom. Jag gick fram till honom och han kramade om mig, hela han brast ner i tårar och han kunde inte prata. Han stod bara där och kramade om mig, hårdare och hårdare. Sen så sa han det värsta som han kunde säga.
- Han högg Alex i magen, så han ligger på sjukan nu. Läget är allvarligt.
Jag kunde inte andas, fick inte fram ett ord, fick inte fram en tår. Kunde inte ta in det han hade sagt för det gick inte, det var omöjligt. Jag var kallsvettig och mina händer darrade, jag var tom i huvudet och det ända jag kunde tänka på var att fortsätta andas.
- Hörde du vad jag sa ? Bryan släppte taget om mig och ställde sig framför mig. Jag nickade men sa inte ett ord, det kändes som att hela min kropp vek sig och innan jag visste det så satt jag på golvet och skrek och grät. Det kunde inte vara sant. Bryan satte sig mitt emot mig och kramade om mig, där satt vi och grät länge. Båda två släppte allt, jag kände hur jag började darra och må illa. Jag backade undan från Bryan och spydde rakt på golvet bredvid oss. Bryan ställde sig upp och drog upp mig också.
- Fan helvettes skit, det skulle ju inte bli såhär.
Jag svarade inte utan lyssnade bara.
- Jag vet att det är sent men jag ska till sjukan nu, vill du följa med eller ska du sova?
- Klart att jag ska följa med, sa jag. Det var det ända jag fick fram. Jag skrev en lapp som jag lämnade på köksbordet till mamma där jag skrev att jag sover över hos Lina. Jag ljög igen.
Åkturen till sjukhuset kändes som en evighet och vi sa inte ett ord på hela resan. Båda satt bara där och stirrade ut i tomma intet, då och då rann det ner en tår för våra kinder.