sannhistoriaa

Först vill jag bara börja med att säga TUSEN TACK till alla er som har följt min novell under denna tid, och till alla er som har kommenterat alla gulliga kommentarer. Kan inte tacka nog mycket!

Jag ska börja med det som säkert alla är mest nyfikna över, mig och Alex. Till er glädje så ja, vi är tillsammans nu haha. Kan berätta lite kort om hur det gick till. – Efter att vi hade gjort slut med varann så hade vi inte kontakt på ungefär en vecka, vi såg inte varann, messade inte och pratade inte ens på msn. Det var som att vi aldrig hade känt varann, men mina känslor för honom fanns fortfarande där. Jag tänkte på honom varje dag, varje minut och även fast jag verkligen hade bestämt mig för att klara mig utan honom så var det något som fattades. Jag mådde itne bra utan honom, hade svårt att äta och kände mig allmänt deppig. Det var liksom vi två, Alex & Jen. Jag tänkte fram och tillbaks varje dag, jag älskade honom men ville jag gå tillbaks till den skiten som en gång hade varit. Men till slut insåg jag att min kärlek för honom var för stor och att den inte skulle försvinna bara för att jag ville det, jag saknade honom hela tiden. Ville ta upp min mobil och ringa, men jag kunde inte. En dag när jag hade varit i köket och gjort något så tittade jag på min mobil och såg ett missat samtal av Alex. Mitt hjärta slog i 140 och jag kunde inte andas. Men jag ringde upp honom på direkten och vi pratade ut om ALLT, han hade tydligen känt likadant under den här tiden. Efter ett samtal på ca fem timmar så åkte jag hem till honom och vi kramades i kanske fem minuter, inte en gång under hela den kvällen var vi ifrån varandra. Vi insåg att vi hörde ihop. Snart firar vi vår 3 års dag, haha :D:D. Tiden efter att vi hade blivit tillsammans igen har verkligen varit underbar, såklart att vi bråkar då och då det gör alla par, det är ett måste. Men det har inte hänt något stort efter det, allt har varit lugnt liksom och det gjorde att vi blev ännu mer säkra på att vi hör ihop.

Mitt liv idag är väldigt bra, jag har en pojkvän som jag älskar. Bor fortfarande kvar hemma hos mamma men Alex har flyttat hemifrån så jag spenderar väldigt mycket tid där, har t.o.m. en byrålåda med kläder där haha. Jag har faktiskt inte börjat plugga ännu för att jag har inte bestämt mig för vad jag vill utbilda mig till, men det lutar mot att bli en slags terapeut. Eller inte en riktig som man går till som typ en psykolog utan en som finns till hand för människor som har det jobbigt utav olika anledningar för jag vet hur viktigt det är att prata med någon. Fryshuset har en massa olika grupper som jag har varit och pratat med, kommer gå med i någon av de nästa termin.

Jag umgås fortfarande med samma vänner, Preston och Lina och alla de. Vi är fortfarande ett gäng men nu när vi är äldre så träffas vi inte lika ofta på vardagarna men vi träffas ändå ofta. Ingen har dött som någon frågade, och faktiskt så rullar livet på riktigt bra. Inga mer problem som jag kommer på nu, vissa saker händer ju hela tiden men det finns väl ingen som inte har problem. Men nej inget stort har hänt och det är ganska så problem fritt. Idag vet de flesta av mina vänner vad som har hänt och de har alltid funnits där vid min sida, ibland ångar jag att jag inte berättade allt till mina tjejkompisar då det hände för att man behöver verkligen någon att prata ut med. Men jag tror att allt blev för mycket, jag orkade inte berätta allt helt enkelt. Jag var slut och som någon frågade så kan man nog säga att jag var deprimerad. Orkade ingenting, tog inte tag i problemen, fick svårt att äta och sova och jag var inte samma glada och spralliga Jennifer som jag tidigare var och som jag är nu.

Kontakten med alla som ni undrade:
- Killgänget – vi umgås fortfarande och nu när Alex har en egen lägenhet så kommer det ofta dit grabbar och hänger, och jag är också där ganska ofta. Ett tag så hade jag och Peter det lite tjafsigt för att han tyckte att det var fel att göra slut med Alex (de är kusiner) och han var den som fick se hur dålig Alex mådde, men det var bara under den perioden så nu är allt bra igen
- Tjejgänget – Har tappat kontakten med Emma och Lejla nu när vi har slutat skolan, vi har träffats ute någon gång men det är inte ofta. Resten av tjejerna skulle jag säga att jag har fått bättre kontakt med för under perioden då allt var jobbigt så sköt jag ifrån de lite. Tog mig inte tid och ork att umgås med de på samma sätt. Men nu när jag mår bra så umgås vi väldigt ofta, minst 3 gånger i veckan, så det är toppen.
- Familjen – Som jag sa tidigare så bor jag hemma med mamma så henne träffar jag väldigt ofta. Min storebror Lukas har flyttat hemifrån men han bor typ tio minuter ifrån mig och mamma så han kommer över väldigt ofta och jag brukar ofta åka hem till honom och sova och bara umgås. Vi har nog fått en bättre kontakt nu för vi bråkar inte lika mycket när vi inte ser varann lika ofta. Pappa bor fortfarande i Spanien och jag har träffat honom kanske 3 gånger under de senaste två åren. Var där en vecka i somras med Alex, Peter och Lina och det var guldvärt. Vi sola, badade och festade, underbart! Samtidigt så lärde jag känna pappa bättre och umgicks med honom. De andra två gångerna har han kommit till Sverige och då har vi käkat middag ute, sen så pratar vi i telefon kanske en gång i månaden. Så vi har absolut inte världens bästa kontakt men det funkar.
- Övriga människor som ni undrade:
- Alle – umgås inte med Alle nej, men jag ser honom då och då eftersom att vi har några gemensamma kompisar och det funkar ändå ganska bra då. Undviker honom för det mesta men hälsar i alla fall.
- Bryan - Absolut, Bryan har jag fortfarande kontakt med. Alex bor ju som sagt inte hemma nu så träffar honom inte lika ofta men ibland kommer han över och han är som en andra storebror för mig. Kan berätta allt för honom och han finns alltid där. Sen så har han skaffat en skit mysig tjej, så ibland kör vi på dubbel dejter och umgås alla fyra haha
- Nino – Nej har sett Nino kanske två gånger efter allt det här och har bara hälsat då.

Sen så var det några som undrade om jag skulle fortsätta blogga och helt ärligt så vet jag inte svaret på den frågan. Kommer i alla fall inte skriva nå mer noveller utan sånna fall blir det en vanlig blogg om vad som händer idag, men jag vet inte om jag skulle ha den tiden att sitta och blogga. Kanske ger det en chans, eller vad tycker ni?

kommentera ifall det är något annat ni vill veta, men som sagt så åker jag iväg från tors-sön så kommer ej ha tillgång till data.

GRACIIIIIIIAS MINA ÄLSKADE LÄSARE, NI ÄR UNDERBAAAAAAAARA!!!!!