sannhistoriaa

22.

- Men fan vet jag!

- Vaddå klart att du måste veta det Alex!

- Nej Jen, jag vet inte hur fan det blev så.

- Det finns en gräns asså, okej att det var min kompis men det spelar fan ingen roll hur full hon var. Hon ska fan inte sova hos dig!

Hur hade du känt om jag sa att Preston  va as packad så jag lät honom sova hos mig?

- Jag förstår att det var fel, men trodde att du bara skulle bli glad att jag tog hand om henne.

- Ja det var snällt, men överdriv inte. Och varför döljde du det för det var Anna som sa det till mig inte du!

- Det fanns inget bra tillfälle att säga det, såklart att jag skulle det.

- Aha..

- Men vad är det med dig? Hon sov fan på soffan, litar du inte på mig eller?

- Jo det gör jag men det är bara så skumt att du inte sa nått, det var fan tre dagar sen!

- Jag vet, men trodde inte att du skulle bry dig..

- Tänk dig själv, sätt dig själv i samma position som jag är i, skulle inte du bry dig?

- Jo.. men fan lugn nu

- Jag är fucking lugn, förstår mig inte på dig ibland asså.

Jag smällde igen dörren till hans rum och gick ut i hallen, satte på mig jackan och skorna och stängde ytterdörren.

Bussen skulle gå om fem minuter men jag kände för att gå och rensa tankarna. Fattade inte varför han inte hade sagt något, om han verkligen inte brydde sig och inte tyckte att det var värsta grejen varför hade han då inte sagt nånting? Men jag visste att den sista han skulle vara otrogen med var Anna eftersom att han knappt gillade henne. Han sa att han lät henne

sova där för min skull, men va fan liksom. Och helt ärligt tror jag inte att han skulle kunna vara otrogen, han va inte den typen. Jag tog upp min mobil och ringde Anna.

- Hallå?

- Hej Anna, sov du?

- Nej nej jag var vaken..

- Okej men jag va hos Alex nyss och vi bråkade.

- Varför?

- Ja varför tror du?

- Vart är du nu?

- Påväg hem..

- Okej men du går ju ändå förbi mig så kom in så snackar vi

- Okej, sa jag och la på

Jag knappade in koden till hennes port och tog hissen upp till fjärde våningen. Dörren var redan öppen och Anna stod innanför, hon gav mig en kram och vi gick in till hennes rum.

- Förlåt asså, jag vet att det var helt fel att sova hos honom men jag va skit full.. kunde inte gå hem.

- Varför ringde du inte mig? Du kunde sova hos mig..

- Jag vet inte, Alex var ju där och han sa att jag kunde sova där. Förstod inte att det var fel i det tillfället... fast nu gör jag det.

- Är inte sur på dig men du måste helt ärligt börja tänka på dina alkoholvanor..

- Jag vet, sa hon och tittade ner, jag kände inte igen henne. Det här var inte den Anna jag en gång kände, förut drack hon aldrig.

- Är det något som har hänt eller varför gör du så?

- Har det jobbigt hemma bara

- Vill du prata om det?

- Nej inte nu i alla fall, men tack för att du finns där och förlåt än en gång.

- Är inte sur på dig, blev bara besviken på Alex för att han inte sa någonting.. de e bara de.

- Okej bra..

Jag hade saknat Anna så jävla mycket så jag spenderade resten av dagen hemma hos henne. Vi hade en riktig tjejkväll med film, chips och en massa snack.