sannhistoriaa

31.

De senaste dagarna har jag varit så jävla deprimerad. Skolan började i måndags men jag gick inte och idag är det torsdag. Jag har fortfarande inte satt min fot i skolan, har inte träffat Alex heller. Säger till alla att jag är magsjuk och att jag inte vill smitta någon. Ingen vet vad som har hänt och hur jag känner. Det känns som att jag faller allt djupare ner i ett svart hål och finner ingen utväg. Hur mycket kan hända under så kort tid? Och varför händer detta? Jag var tvungen att prata ut med någon så jag ringde Lina och bad henne komma över efter skolan.

Det plingade på dörren så jag gick dit och öppnade, där stod Lina
- Oj jävlar, förlåt men hur fan du ser ut asså.
Där stod jag endast iförd en morgonrock, var blå runt ögonen p.g.a. sömnbrist och mitt hår såg ut att vara doppat i olja.
- Hehe jag vet, kom in
Vi gick till köket och jag tog fram en kladdkaka som mamma hade bakat åt mig, fast som jag inte hade rört.
- Hur mår du gumman, är du bättre nu?
- Jag är inte sjuk
- Va är du inte? Men du ser ju..
- Är riktigt jävla trött på livet, går runt som en gammal jävla hagga och vet varken ut eller in
- Men gumman, vad har hänt?
- Jag har varit otrogen
Lina stirrade på mig utan att säga någonting, hon ställde sig upp och gick fram till mig.
- Ställ dig upp, sa hon bara.
Jag gjorde som hon sa och hon kramade om mig. Det var exakt det jag behövde, inte nå jävla skit utan hennes stöd. Jag grät, släppte ut allt.
- Vad fan ska jag göra?
- Vem va det och vad hände? Säg inte att du inte orkar berätta för att om jag ska kunna hjälpa dig måste du berätta allt i detalj.
Jag gjorde som hon sa och berättade allt, verkligen allt. Den senaste tiden med Alex, att jag va sur på honom, vad som hände hos Nino och vad jag hade berättat för Alex.
- Fan Jen, vet inte vad jag ska säga. Du behöver ju inte berätta för Alex för han kommer ju inte få reda på någonting. Men jag tycker att du borde göra det för kolla på dig själv. Du är helt deprimerad och om du inte gör något åt saken kommer du ju fortsätta vara det.
- Ja men Alex är den som gör mig glad, om jag förlorar honom vet jag inte vad jag gör.
- Jag vet gumman, men berätta för honom och om han blir så sur att han gör slut så ringer du mig så pratar jag med honom. Det kommer lösa sig.
- Jag för väl göra så, tack
- Absolut inget att tacka för Jen det vet du.
Vi satt kvar i köket och pratade om allt mellan himmel och jord sedan gick Lina hem. Jag bestämde mig för att ringa till Alex och be honom att komma över.

 

När Alex såg mig så såg han lika chockad ut som Lina
- Oj här va man vacker, sa han och skrattade
- Käften fjant, sa jag och skrattade jag med
- Mår du bättre nu eller?
- Kom, sa jag och tog hans hand. Vi gick ut på baksidan och satte oss på bänken.
- Vet inte hur jag ska säga det här Alex men jag måste. Avbryt mig inte utan låt mig prata klart.
- Okej..
- Jag har inte varit sjuk utan mått riktigt jävla dåligt. Jag har betett mig som ett svin och gjort en sak som jag inte kan fatta att jag har gjort, det kommer inte du heller. Men du ska veta att jag ångrar mig som fan och jag har mått piss den senaste veckan, har knappt sovit eller ätit. I alla fall, det var en sak som jag inte berättade till dig tidigare. Jag var hos Nino ju.. men var där en timme. Vi kollade på film för bussen skulle komma om en timme och när vi kollade på filmen så kysste jag honom. Vet inte varför utan det hände bara, inget mer hände utan jag gick därifrån..
Alex sa ingenting utan han stirrade bara på mig med tomma ögon, det var tyst i ungefär fem minuter.
- Fan Jen, varför gör du såhär för?
- Det bara hände, jag ångrar mig som fan Alex du förstår inte
- Helt ärligt så skiter jag i om du ångrar det eller inte, du gjorde det i alla fall. Vet fan inte vad jag ska säga, behöver tid att smälta det här..
Han ställde sig upp och gick iväg, jag gick inte efter utan lät honom gå. Tårarna slutade inte rinna ner för mina kinder, jag undrade hur mycket tårar som kunde komma ur en människa, när tog de slut? När tog allt slut…