sannhistoriaa

33.

Två dagar hade gått och allt var bra mellan mig och Alex, lite för bra tyckte jag. Han sa ingenting om vad som hade hänt ,verkade ha glömt det helt. Jag å andra sidan försökte glömma allting men hade det väldigt svårt. Att inte Alex nämnde det gjorde det lättare men samtidigt svårare. Efter den dagen då jag berättade allt hade vi inte kysst, men vi hade iof inte varit med varann så mycket men i alla fall. Idag skulle bli första dagen som vi skulle träffas hemma hos någon. Jag skulle hem till honom och det var en fredagskväll. Vi skulle bara kolla på film och umgås som vi brukade. Vanligtvis så brukade jag bara ha på mig myskläder vid sånna tillfällen men ikväll kände jag för att klä upp mig. Ville känna mig vacker och fräsch och ville att Alex också skulle se mig så, för på senaste hade jag gått runt som en zombie. Jag tog på mig ett par ljusa slitna jeans med mycket hål i, en svart oversize t-shirt och till det mina vita converse. Sminkade mig även lite lätt.

När jag gick in i Alex port så kände jag att jag blev nervös och det pirrade i magen, det var en konstig känsla. Men jag fortsatte att gå och plingade på deras dörr, inget svar så jag plingade igen.
Dörren öppnades och där stod Bryan
- sorry hörde inte att du plingade, hade på musik
- Det är ingen fara haha
- Good my nigga, haha nej driver. Kom in
- Haha tack
Han suckade och blängde på mig för att jag sa tack. Jag tog av mig skorna och gick in till Alex rum men han var inte där, gick till köket men där var han inte heller. Så jag gick till Bryans rum och knackade på.
- Kom in
- Hej asså vet du vart Alex är
- Jusste jävla fiskminne jag har, han bad mig hälsa att du skulle ut på baksidan när du kom
- Aha haha, okej går dit då, sa jag och stängde dörren.
Gick till ytterdörren och  hämtade skorna och gick sedan till  altandörren. När jag öppnade dörren höll jag på att smälta. Det var fullt med tända ljus, rosblad överallt och tyst musik i bakgrunden. På gräset låg en filt och på filten satt Alex. Jag fick tårar, denna gång av lycka. Jag rusade fram till honom och kramade om honom, hårt och länge. Och jag grät, som ett litet barn.
- Jag älskar dig Alex, du förtjänar inte mig fan.
Han släppte taget om mig och tog tag i min haka.
- Säg aldrig så nå mer, aldrig! Om det är någon som inte förtjänar någon så är det jag. Du har varit underbar, helt jävla perfekt. Du ställer alltid upp och det här har jag aldrig sagt men den dagen jag låg på sjukhus så var det du som fick mig att må bra. Tänkte på dig hela tiden och hur mycket jag älskade dig. Utan dig hade jag inte funnits idag, ett litet misstag ska inte förstöra det vi har. Du har förlåtit mig för så mycket så nu är det min tur att förlåta dig.
- Vet inte vad jag ska säga Alex, du är så underbar du fattar inte!

Där satt vi länge och pratade och myste och allt var helt underbart. Efter några timmar så började vi frysa så vi gick in till Alex rum och satte oss istället. Klockan var ganska mycket och båda var trötta så vi bestämde oss för att sova. Jag frös skit mycket så jag lånade en t-shirt av Alex, han la sig i bara kalsonger. Vi kröp ner under täcket och jag hade mitt huvud på hans bröst och armen runt om, han höll om mig med båda sina armar. För första gången på länge kändes allt så jävla bra och jag var lycklig, riktigt jävla lycklig!