sannhistoriaa

48.

När jag satt på bussen hem så kände jag mig glad. För första gången i hela mitt liv tror jag att min pappa hade gjort mig glad, han var verkligen underbar när han visade det men det var allt för sällan man såg den sidan av honom. Ville bara berätta allt för Alex nu nu nu, han skulle bli så glad! Men vad skulle jag säga till mamma och Lukas, för på något sätt skämdes jag över att vara glad för pappas skull. Jag vet vad båda de två tyckte om honom men han hade verkligen förändrats. 

Istället för att åka hem så ringde jag Alex och frågade om jag kunde komma över. Han blev jätteglad och mötte mig vid tunnelbanan.
- shuues lillefot
- tjabba, svarade jag och pussade honom
- gick det bra eller?
- du anar inte Alex. Det gick skit bra
- va du driver?
- nej jag lovar, i början var det lite stelt sen sa han att han skulle förändras för vår skull och att han skulle skärpa sig o så. Sen satt vi bara och pratade om allt möjligt.
- Fan vad glad jag blir för din skull gumman, men aa du vet
- vet vaddå?
- att du ska inte ta ut all glädje innan du ser en förändring
- nej jag vet men jag tror verkligen att det kommer att bli bra den här gången
- vi får hoppas på det, verkligen!
När vi kom hem till Alex så var Mike där med Bryan. Så vi satte oss med de i Bryans rum och satt och pratade om gamla minnen. Bjöd även över honom och hans mamma på middag på söndagen och han tackade ja. Efter att vi hade suttit där ett tag så gick vi in till Alex rum i stället.
Jag ringde mamma och berättade hur allt hade gått och hon var glad för min skull, pratade även med Lukas och han blev också glad men inte lika.

Klockan var ganska så mycket så vi bestämde oss för att sova, och båda två somnade lika snabbt.

Morgonen därpå vaknade jag av att min mobil vibrerade. Det var ett sms från pappa och jag blev glad, hela jag log. Jag öppnade smset där det stod ”Ville träffa dig för att berätta en sak men som jag inte klarade av. Jag och Annika flyttar till Spanien imorn, förlåt gumman jag älskar dig. Men vi kommer fortfarande att ses, älskar älskar älskar dig.” Jag blev kall och stel. Läste om smset igen. Jag blev så arg, han hade lurat mig så hårt. Jag började tro på en framtid och jag ville älska honom, men jag kunde inte göra annat än att hata honom.  Jag kastade mobilen i väggen och Alex flög upp.
- Vad gör du?
- jag hatar den där fucking hor skiten! Skrek jag
- vem o vad har hänt
- titta på mobilen, svarade jag.
Alex hoppade upp ur sängen och hämtade mobilen, läste smset och han frös också till. Han satte sig bredvid mig i sängen.
- Beklagar gumman
- Hur fan kunde jag gå på hans jävla skit snack? Hur faaaaaaaan
- Det är din pappa, du vill tro det bästa om honom
- Jag vet ju hur han är, fucking skit! Han borde bara sagt att de skulle flytta utan att be mig komma dit. Då hade jag inte brytt mig, men nu fick jag upp hoppet igen
- Jag vet men han är konstig
- Vafan gjorde han så för? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH jävla idiot hor helvette!
Jag var så arg att jag skakade, ville slå något. Ville få ur mig all ilska, istället kom tårarna.
- Jag ska fan inte gråta för hans skull
- Han är inte värd det, men släpp ut det. Det är bättre
- Varför Alex varför?
- vet inte gumman, önskar att jag kunde göra något
- pallar inte med den här fucking skiten längre Alex, jag orkar inte. Är slut, hur mycket skit kan en människa ta?
- torka tårarna och tappa aldrig tron, det kommer att bli bra nångång snart.
- men när, när fuck blir allt bra?
- vet inte gumman, snart
Jag la mig ner på sängen och stirrade upp i taket, Alex la sig bredvid mig och drog mig så att jag låg på hans bröst med huvudet. Han la sina armar runt om mig och kramade mig hårt. Vi sa ingenting, men det behövdes inte. Tårarna fortsatte att rinna, och jag undrade hur många tårar det fanns i en människa.
- tappa aldrig tron gumman, aldrig