sannhistoriaa

14.

- Kan du fucking lugna ner dig? skriker Preston
- Nej han dissrespected min brud. Och det var den jäveln som högg mig förra veckan.
- Va? Högg dig, jag fattar ingenting.
Vi stod utan för krogen efter att Alex hade blivit utslängd. Direkt när han fick höra att det var Alles bror som var bartender flög han upp från stolen och sprang mot honom. Han började skrika och hota honom, han försökte till och med hoppa över disken för att slå till honom men som tur var kom vakterna och stoppade allting. De kastade ut Alex och vi andra följde med honom ut. Inne i krogen var det kalabalik, ingen förstod vad som hade hänt och varför han flög på bartendern från ingenstans. Vi förklarade inte för någon utomstående, inte ens vakterna som krävde en förklaring.
- Fan jag pallar inte nu, det är en lång historia, svarade Alex
- Men bror om han högg dig ska vi inte låta honom gå och varför gjorde han det? Sa Preston
- Preston, låt det vara nu vi förklarar allt imorgon när han har lugnat ner sig och nyktrat till, svarade jag.
- Jag är fan nykter! Skrek Alex åt mig
- Jag ser det, svarade jag irriterat, jag ska i alla fall hem nu, ska du med eller hem till dig?
- Ska sova hos Peter, har redan lovat honom.
- Okej men vi går mot bussen då.
Vi sa hejdå till gänget som stannade vid klubben, de såg fortfarande såg lika chockade ut. Jag, Alex, Preston och Peter vandrade mot bussen och på vägen förklarade vi allt till Preston.
- Han ska få se vad som händer om man bråkar med fel personer, sa Preston
- Men snälla, fan asså. Ingenting av det här hade hänt i första början om vi bara hade låtit allt vara. Sa jag och jag kände mig verkligen trött på allt jävla tjafs.
- Så du tycker att de ska komma undan ostraffat efter att de högg Alex och sköt Putin, hur mår han förresten.
- Nej asså jag vet inte vad fan jag vill men en sak vet jag och det är att jag inte orkar med fler problem, att fler blir inblandade och att allt blir värre igen. Ingenaning…
Alex och Peter var tysta och sa ingenting på hela vägen, jag visste att Alex var sur men jag orkade inte fråga vad det var. Peter höll sig tyst för att han tyckte likadant som alla andra, att de inte skulle få komma undan, men han orkade bara inte tjafsa med mig.
- Din buss gick för 7 minuter sig Jen, nästa kommer om 20 min. Sa Peter
- När går eran?
- Nu, eller den ska komma när som helst. Men vi kan ta nästa och vänta med dig.
- Nej det är lugnt åk ni, sa jag
- A vi åker, svarade Alex
Det var inte det svar jag hade förväntat mig och verkligen inte av Alex, va fan hade han för anledning att vara sur på mig? Jag gav honom en iskall blick men han verkade inte bry sig.
Bussen kom och Alex steg på utan att säga någonting, Peter gav mig en kram och Preston likaså.
Jag var så jävla arg, han trodde att han kunde bete sig hur som helst utan någon jävla anledning.
- Nämen sitter du här alldeles själv, vart har du Romeo?
Jag vände mig om och fick en klump i magen, där stod Alles bror. Fan Fan Fan Fan Fan tänkte jag.
- Han åkte hem.
- Ajdå, han som ska leka hjälte hela tiden, va fan lämnar han dig här alldeles själv?
- Deras buss kom, sa jag och lät så kall som möjligt. Men konstigt nog kände jag mig inte rädd längre, hans ögon såg mjuka och snälla ut.
- Aha där ser man, förlåt för ikväll det var inte meningen att ställa till med en scen. Och förlåt för det jag sa, det slank bara ur mig.
- Eran familj har en tendens att säga och göra saker som ni sedan ångrar.
- Den förtjänade jag, finns det något jag kan göra?
- Nej inte direkt eller vad menar du? Sa jag och förstod inte om han menade mig och Alex eller om det var något annat.
- Jag vet att det var brorsan som orsakade allt det här, och jag knivhögg din kille. Jag förstår att du hatar mig och det finns inget jag kan göra för att ta tillbaks det jag gjorde, jag var hög men jag vet att det inte är någon ursäkt.
- Nej det är det inte, var du hög när ni sköt Putin också eller?
- Ursäkta? Högg Putin, nu hänger jag inte med.
- Sköt sa jag, ni sköt ju honom dagen efter.
- Tare lugnt nu asså, vi har inte skjutit någon okej. Jag erkänner mina misstag men jag har inte skjutit någon, sa han och han såg verkligen ut som att han inte visste till vad som hade hänt.
- Då var det väl din andra bror då, fan vet jag ni är sjuka hela bunten.
- Förtjänade den också, men nej jag kan lova dig att vi inte har skjutit någon, jag svär vid min mammas liv! Sa han och han såg ut att verkligen mena det.
- Vet inte vad jag ska säga eller tro, vet fan ingenting längre fattar inte varför allt måste vara såhär, sa jag och fällde en tår. Jag var så slut, den senaste veckan hade jag knappt sovit och varit med om fler saker än vad jag någonsin har i hela mitt liv.
- Fan asså gråt inte snälla, jag ska snacka med brorsan om att vi ska skapa fred. Men bollen ligger hos Bryan och Alex eftersom att det var vi som högg honom och efter det har ju ingenting hänt.
- Putin då, är det bara en lögn eller?
- Jag svär att vi har inte skjutit någon, vi äger inte ens en pistol.
Min buss kom och jag ställde mig upp och rättade till klänningen.
- Förlåt igen, och ska försöka lösa det här, sa han
- Tack, svarade jag och hoppade på bussen.

13.
- Nej ta den andra klänningen, den svarta tajta.
- Är den bättre ?
- Ja, du ser ut som en prinsessa i den.
Idag var det fredag och vi skulle ut på krogen. Jag stod vid garderoben och provade olika outfits medans Alex rakade håret. Jag satte på mig den svarta klänningen som Alex ville och jävlar vad jag såg bra ut. Vi var redo för att röra på oss mot Prestons hus där vi skulle föra allesammans. Det var jag, Alex, Lina, Emma, Peter, Gabbe, Larry, Malin och Preston såklart.
- Glöm inte vodkan gumman, sätt den i din väska nu för jag vet att du har fiskminne.
- Haha jag har redan satt ner den pucko, sa jag.

Hos Preston var läget riktigt chill och de flesta hade redan börjat dricka.
- The love couple is here! Skrek Preston när han släppte in oss.
- Lugnt med drickan nu Preston, svarade jag och han flinade.
Allihopa satt i köket och spelade questionmaster och drack. De såg riktigt glada ut när vi kom och vi hälsade på alla och trängde in oss runt bordet. Jag hade bestämt mig för att inte dricka så mycket ikväll, Alex lika så. Men vi hade ju trots allt en hel vodka flaska för oss själva men vi hade tänkt spara resten till en annan gång. Stämningen var riktigt bra och där satt vi och spelade spel, snackade, lyssnade på musik och drack.
- Fan vad jag har saknat er, det var länge sen vi sågs allihopa, sa jag
- Nej det var det ju inte, vi var ju hemma hos dig förra helgen, svarade Gabbe
- Ja men innan det, vi har ju inte setts under hela sommaren fan!
Alla instämde och vi lovade att det inte skulle ta lika lång tid nästa gång.
- Nej nu drar vi vidare, klockan är 10 nu och gratis insläppet slutar kl 11, sa Larry.
- Är ni broke allihopa som vanligt eller? Sa Alex och skrattade
- Standard kussen, standard.
Vi började promenera ganska sakta mot tunnelbanan för vi hade gott om tid på oss tills den skulle gå.  Jag, Peter och Alex gick sist och pratade.
- Fuck den skiten med att killen alltid ska betala, sa Peter
- Så du säger att du aldrig skulle bjuda din tjej på någonting, om du skaffar en..sa jag
- Kanske om hon var riktigt riktigt hungrig så skulle jag bjuda henne på en hamburgare och vatten på McDonalds.
Både jag och Alex höll på att skratta ihjäl oss. Fan vad jag hade saknat alla.

Inne på klubben var det väldigt mycket folk och det var varmt. Det var första gången vi gick till en klubb tillsammans jag och Alex, och jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.
- Älskling, haha det låter säkert helt sjukt men hur gör vi med dansandet?
- Dansa med vem du vill jag bryr mig inte, jag vet att du är min och det räcker.
Jag pussade honom på kinden och sa detsamma. Han var så enkel, vi tänkte precis likadant. Vi gick in till mitten av dansgolvet och började dansa tillsammans, hade aldrig dansat med honom och han kunde verkligen dansa. Det bildades en ring på dansgolvet och jag började känna mig full, men jag drog med honom in i ringen och vi dansade medans alla runt omkring klappade händerna. Tillslut orkade jag inte mer för hade så jävla ont i fötterna och låren.
- Jag går och beställer en drink, sa jag till Alex
- Har inte du druckit tillräckligt?
- Haha nejdå, ska bara ta en drink som svalkar ner måste vila mig också, svarade jag
- Okej gör så, sa han och följde med mig men han satte sig vid borden och väntade. Jag tog Lina i handen och drog med henne till baren.
- En sex on the beach, sa jag till bartendern
- En riktig eller bara drinken, svarade han och hån log.
Jag visste inte vad jag skulle säga jag var så chockad.
- Jag tar det som en riktig, Jennifer, sa han
- Ursäkta? Nej drinken, vem fan är du och hur vet du vad jag heter?
- Så du vet inte vem jag är? Svarade han och gav mig drinken, jag bjuder på den gumman.
Jag tog drinken och vände mig mot Lina som stod och snackade med någon kille. Drog med henne till bordet där Alex satt och berättade för båda två vad han hade sagt.
- Jävla slisk, sa Alex men han brydde sig inte mer om det
- Men nej asså hur vet han vem jag är? Sa jag frågande
- Menar du han? Sa Lina och pekade på samma bartender som gav mig drinken.
- Ja
- Men hur kan du inte känna igen honom, det är ju Alles storebror, sa hon
Jag hann inte ens reagera innan Alex blev galen och just i den sekunden visste jag att helvetet skulle bryta sig lös.

12.
När jag öppnade ytterdörren så träffades jag av en doft av tee och brända mackor. Mamma var uppe, jag kollade på klockan och såg att den redan var halv 11. Inifrån köket hörde jag två röster prata och jag tänkte att det var mamma och min bror. Till min förvåning satt Alex där med mamma och åt frukost.
- Vart har du varit? Sa mamma
- Jag gick till ica och tog ut lite pengar bara, svarade jag. Jag ljög igen.
- Vad gör du här Alex? Sa jag sedan för att jag hade inte förväntat mig att se honom eftersom att jag trodde att han fortfarande låg på sjukhuset.
- Roligt att se dig också, sa han och skrattade. Blev utskriven idag så Bryan skjutsade hit mig för att överraska dig men du var ju inte hemma.
- Jaha, men jag visste inte att du skulle hem idag.
- Nej jag vet.
Jag kände mig inte hungrig längre och på ett konstigt sätt kände jag mig irriterad på Alex, helt utan anledning. Han skulle ju bara vara gullig och överraska mig och jag var helt otrevlig. Kanske för att jag hade träffat Alle. De senaste nätterna hade jag inte sovit mycket och jag kände mig helt slut så jag gick och la mig på sängen. Måste ha somnat snabbt och tungt för jag vaknade inte förrän Alex väckte mig.
- Jag vet att du är trött men klockan är 3 nu orkar inte sitta här om du ska sova.
- 3? Snälla lite till jag har inte sovit någonting de senaste dagarna.
- Aja men ring mig när du har vaknat då, jag går hem.
- Okej jag är uppe, sa jag och satte mig upp. Jag hann inte mer än andas innan han började.
- Aha så du träffade Alle imorse eller?
- Har du kollat min mobil eller?
- Nej, jag och Bryan åkte förbi och såg er. Varför ljög du?
- Ljög inte för dig, utan för morsan hon vet ingenting.
- Aha okej
Märkte på honom att han var sur och det gjorde mig ännu mer irriterad.
- Amen om du ska vara sådär så får du gärna gå asså, sa jag
- Vad snackade ni om?
Så berättade jag allt, om att han hade sagt förlåt, om att han inte ville att det skulle vara såhär och om att han inte visste att det skulle göra det som de gjorde. Och hur jag tyckte och kände.
- Jag älskar dig också, svarade han och jag blev helt stel. Det var första gången han sa det.
- Va? Sa jag chockat
- Ja, jag hörde att du sa att du älskade mig på sjukhuset. Jag älskar dig också.
- Kom, sa jag.
Han satte sig bredvid mig på sängen och jag satte mig gränsle över honom. Kysste honom på munnen och sedan ner mot halsen. Hans händer hamnade som vanligt på min rumpa men jag gillade det. Han ställde sig upp och jag satt kvar på honom, han lyfte mig till sängen och la mig ner, han la sig över.
- Du är så jävla vacker, sa han
- Tack detsamma, svarade jag och skrattade
Han knäppte upp min blus samtidigt som jag knäppte upp hans skärp och byxor. Vi fortsatte att kyssas och det blev varmt. Jag älskade att ta på hans kropp, älskade hans muskler, älskade hans läppar, älskade hans blick. Den dagen hade vi sex för allra första gången. Och allt kändes helt underbart för första gången på länge.

11.
Vaknade upp med ett ryck och det var ljust i rummet. Fan tänkte jag, har jag sovit bort hela den här dagen också? Jag tittade på mobilen men klockan var bara 9 så jag la tillbaks mobilen under kudden för att somna om men då fick jag ett sms. Alle igen, jag öppnade smset där det stod:
"Ville aldrig att det skulle gå såhär långt, det är inte värt det. Snälla möt mig så snackar vi ut om allting eftersom att detta bråk började pga. oss och om vi löser det kanske de andra ger upp."
Jag visste inte vad jag skulle göra, personligen ville jag aldrig mer se de där aset men han kanske hade rätt. Om vi skulle lösa våra problem kanske de andra skulle sluta. Helt ärligt så var jag rädd för att möta honom även om jag var ganska så säker på att han inte skulle göra någonting. Har känt Alle i fem år och aldrig tidigare har han varit elak mot mig, vi har bråkat ibland men det är för att vi inte kommer överens. Och det är på den sista tiden det har varit så, vi har varit bästa kompisar vi två. Men jag klädde på mig och slängde i mig lite fil, messade tillbaks och skrev "möt mig utanför ica om 15, kom själv".  Jag tittade mig i spegeln och jag hade fortfarande kvar mitt blåmärke och läppen var lite svullen, men det var ju lika bra så att han fick se vad han hade gjort.

- Jennifer, jag är här. Hörde jag Alle skrika
Jag tvekade lite men gick emot honom och jag tror att han såg att jag var lite rädd men han sa inget om det.
- Förlåt asså, det var verkligen inte med flit.
- Jag kommer aldrig förlåta dig Alle, du skrämde mig riktigt och helt ärligt så trodde jag att du skulle våldta mig.
- Fan Jen, det vet du att jag inte skulle göra! Trodde att du kände mig bättre än så.
- Nej det trodde jag inte, men jag trodde inte att du skulle trycka ner mig i marken, tafsa på mig och aa allt det du gjorde mot min vilja. Så just nu känns det som att jag inte känner dig alls.
- Mm, jag vet förlåt, sa han och tittade ner. Men asså du ska veta att det inte var som gjorde det där mot Alex utan jag sa att de inte skulle det.
- Jag vet att det inte var du, men du var ju fortfarande inblandad
- Det är ju du också eller hur, men jag skyller inte på dig för det som hände.
- Skyller jag på dig eller? Jag vet att det inte var du, men om du inte hade gjort vad du hade gjort så hade aldrig det här hänt.
Han svarade inte utan nickade bara och jag började ångra att jag kom hit för vad skulle detta leda till? Jag hatade honom lika mycket vad han än sa och vad han än skyllde på. Men jag såg på honom att han ångrade sig, så pass bra kände jag honom. Och han hade inte heller kommit lindrit undan, han hade också blåmärken i ansiktet och på armarna. Han såg att jag granskade hans armar och drog ner ärmarna på tröjan.
- I alla fall, vad fan ska vi göra nu? Jag vill inte att det ska vara som det är och det kommer inte sluta bra om de äldre fortsätter, sa han
- Tycker likadant men jag har sagt till de att de ska låta det vara men de vägrar att lyssna. Men din bror tog det till en helt ny nivå när de högg Alex.
- Mm, jag vet. Men nu vet du i alla fall vad jag tycker och jag ska göra allt för att skapa fred och hoppas att du gör detsamma.
- Ja det ska jag, hejdå, sa jag och gick där ifrån. Jag hörde att han sa "men.." men jag orkade inte lyssna så jag fortsatte att gå. Inte förens då slog det mig att jag inte hade berättat för någon utav mina kompisar vad som hade hänt. De visste inte om någonting, men som jag kände mig nu skulle jag ändå inte orka berätta allt om och om igen och dra in ännu fler personer än de som redan var iblandade. De här senaste dagarna så har jag inte varit mig själv, jag har inte orkat med någonting och varit väldigt nere. Jag är inte den som skjuter upp allting utan tar tag i problemen men just nu var det för mycket och jag visste att fler skulle komma, än var det inte över på långa vägar.

10.
- Du är den ända personen som jag har hatat och älskat så mycket på samma gång, sa jag och matade Alex med nyponsoppan.
- Hatat? Tack för den, svarade han och skrattade lite lätt.
- Ja fan, du gjorde mig så jävla orolig igår.
- Du behöver aldrig vara orolig för mig gumman, Alex klarar sig alltid
Dörren öppnades och Bryan kommer in.
- Va fan Jennifer, matar du din man med nyponsoppa? Jag kommer precis från Ralles med 3 kebab tallrikar, lägg undan skiten nu.
- Lägg av B, det är gott och doc sa att jag inte skulle äta något förutom soppa. Men hehe jag bangar inte på en kebab asså. Svarade Alex
- Ni två är riktiga tjockisar asså, kebabtallrik till frukost? sa jag och både Alex och Bryan skrattade.
- Det är standard gumman, sa Alex
Där satt vi och skrattade och snackade medans vi käkade våran kebab. Jag trivdes verkligen med Alex och det kändes som att jag hade känt honom hela livet. Fast egentligen har vi bara snackat i 3 månader ungefär.
- Jusste, mom o dad och kussen kommer nog när som helst. Sa Bryan
- Oh shit va fan ska vi säga till de? Svarade Alex
- Lugnt, Peter vet vad som har hänt men jag sa till morsan och farsan att vi var ute och sprang och att du ramlade på en stolpe.
- På en stolpe? Haha då måste ju hålet ha täckt hela hans mage fan, svarade jag
- Nä men de fattar trögt plus att jag menar inte lyktstolpe utan typ nån smalare.
Innan vi vet ordet av så rycks dörren upp och vi tror att det är föräldrarna men när vi vänder oss om så står Poyja där helt andfådd. Han stänger dörren efter sig men säger ingenting utan går bara fram och tillbaks i rummet.
- Ja Poyja du behöver banta men du behöver inte work out hära asså, sa Bryan och vi skrattar.
- Håll käften okej, de är inte läge nu asså. Svarar han
- Vad är de med dig? frågar Alex
- Jag droppade av Putin hemma hos honom och så tittar jag i backspegeln då ser jag de där jävlarna börja gå emot honom, de hade suttit där och väntat. Jag hinner inte ens vända bilen innan jag hör ett skott, de sköt honom i bröstet. Han är här nu, jag skjutsade in honom nyss.
- Vad fan är det du säger? Sa Bryan
- Du hör väl fan vad jag säger? Helvetet har brutit lös, det är krig nu asså.
- Jävla horungar, va fan har de för anledning att hoppa på oss igen. Om någon så är det vi som ska hämnas för vad de gjorde mot brorsan o hans brud, skriker Bryan.

Dörren öppnas igen och där står deras föräldrar och Peter. Vi var tvungna att hålla masken för att föräldrarna fick inte ana någonting. Mamman grät och sprang fram och kramade om Alex och pappan gick sakta fram. Peter hälsade på Poyja och Bryan sedan kom han fram och kramade mig.
- Fan asså om jag bara hade vetat, jag visste ingenting om vad som hade hänt förrän B ringde mig i morse och berättade allt. Är du okej? Viskade han i mitt öra
- Nej jag vet, det är lugnt Peter du är ju här nu och det är det viktigaste. Nja inte helt asså, det har hänt mer nu kom vi går ut.
Jag, Peter, Bryan och Poyja lämnade rummet och vi berättade allt i detalj för Peter. Allt från vad som hände mig till att de sköt Putin. Allt var upp och ner nu, ingenting var som det skulle. Poyja hade rätt, helvettet hade brutit lös och det nu var det krig. 

9.
Det var svårt att hitta inne på sjukhuset som var så stort så vi var tvungna att fråga efter hjälp. En sjuksköterska visade oss rummet men vi fick inte gå in eftersom att han opererades så vi satte oss i vänterummet utanför. Där satt redan Poyja och Putin, båda två var blåslagna men de hade inga allvarliga skador. De hälsade inte när vi kom in och vi hälsade inte på de, ingen orkade säga någonting. Rummet som vi satt i var vitt och tyst, precis hur jag hade föreställt mig att det skulle vara. De ända som satt där var vi så det var många lediga stolar över. Jag tittade på klockan och den var tjugo över 1, man kunde höra sekund visaren ticka för så pass tyst var det. Till slut bröt Putin tystnaden och sa:
- De jävlarna ska få se.
Jag orkade inte mer och jag lät all min ilska falla ut över honom.
- Fattar du inte att eran jävla hämndlysterhet satte oss här i första läget. Fattar du inte att det bara kommer att bli värre om ni ska ge igen. Fattar du ingenting eller? Jävla hor skit, tro mig jag vill personligen skjuta Alle och hans bröder men det kommer bara bli värre. Fatta!
Det blev knäppt tyst igen och alla tre tittade på mig men ingen sa någonting.
- Förlåt men jag orkar bara inte mer, sa jag för jag visste att det inte var Putins fel.
- Det gör inget låt det bara komma ut, det är bra. Svarade han
- All den här jävla skiten är mitt fel från första början, det var jag som tjafsade med Alle, det var jag som stannade och pratade med honom, det var jag som sa till Alex vad som hade hänt och det var jag som lät detta ske, sa jag.
- Men fan skärp dig Jennifer! Inget av det här är ditt fel, det är den där jävla idioten Alles fel. Det var som han förolämpade dina vänner, det var han som försökte våldta dig och det var hans bror som gjorde så att vi sitter här nu. Dont you ever blame your self, sa Bryan och jag visste att han menade det han sa. Och innerst inne visste jag att inte det var mitt fel men jag kände mig skyldig.

Vi små snackade lite och nu var klockan halv 3. En av sjuksköterskorna kom och sa att vi kunde gå in till Alex men att han inte var vaken. Jag gick i sist för att jag var tvungen att samla mig och ta mot till mig. När jag kom in i rummet så rann tårarna, jag grät inte men tårarna rann. Han låg där med en slang genom munnen och näsan, bröstet var blottat och han hade ett bandage som var lindat runt magen. Rött blod trängde igenom bandaget på vissa ställen och man såg att han var blåslagen trots hans svarta hud.
- Han hör förmodligen vad ni säger, sa läkaren
- Okej tack för hjälpen doc, sa Bryan. Kommer han bli bra eller?
- Förhoppningsvis så blir han helt återställd men vi får vänta och se.
- Förhoppningsvis? Sa jag, vad händer annars?
- Ja som det ser ut som nu så har han en risk för att bli förlamad i högra armen och benet, men när han vaknar upp i morgon så vet vi hur det blir.
Ingen av oss svarade och läkaren lämnade rummet. Bryan var den första som gick fram till Alex. Han satte sig på stolen bredvid och tog Alex hand och jag såg att han kramade den hårt. Han viskade någonting i Alex öra och gick sedan därifrån. Putin och Poyja gick då fram och klappade till honom och sa att allt kommer att bli bra. Sedan var det min tur och P & P lämnade rummet. Jag satte mig på sängen bredvid honom och Bryan stod längre bort vid dörren. Hans hand hängde nedan för sängen så jag tog den i min hand och pussade på den. Jag gjorde allt för att hålla tillbaks tårarna för jag ville inte att han skulle höra mig gråta.
- Du ska se att allt ordnar sig älskling, vi är här nu.
Jag pussade honom på pannan och tänkte flytta på mig så att han skulle få sova ostört men då klämde han åt min hand.
- Han klämde min hand! Skrek jag. Bryan hallå, han klämde min hand med sin högra hand!
Bryan blev så glad att han hoppade upp och ner, vi visste att han inte skulle bli förlamad. Vi skrattade båda två och all ilska och sorg for iväg.
- Du är fucking bäst brorsan! Skrek Bryan
- Jag älskar dig Alex, sa jag. Sen blev jag tyst och Bryan tittade på mig.
- Fan va söt du är haha, var det första gången du sa det eller varför blev du till en isbit?
- Ja, jag visste inte ens att jag kände så, men fan jag älskar honom!
- Hoppas att du hörde det där brorsan, du måste ju fan vakna nu. Frugan sitter här och väntar på ett svar, var en gentleman nu fan!
Jag skrattade bara och Alex klämde åt min hand igen, jag tolkade det som ett detsamma men jag sa ingenting till Bryan. Den natten sov jag i sjukhussängen bredvid Alex och Bryan sov i stolen bredvid oss.

8.

7.
Vi satt i Alex rum, jag han och Bryan.
- Ring Putin och Poyja för de vet vart Alle bor, och be de komma hit nu så snabbt som fan. Säger Alex
- Va fan ska ni göra? Sa jag
Bryan ställde sig upp och ringde ett samtal och jag hörde inte vad han sa för att pratade så tyst. Jag förstod att det inte fanns någon återvändo nu, nu var det på allvar. Alle skulle snart få se på konsekvenserna, och det var jag glad över. Men jag var ändå rädd.
- Han ska få se och älskling oroa dig inte han kommer inte våga öppna sin feta käft efter att vi har besökt honom. Inget kommer att hända mig eller Bryan, jag lovar dig det. Sa Alex
Bryan la på och han nickade instämmande
- Tro mig Jennifer, han kommer inte våga säga ett shit.  

Inte mindre än 10 minuter gick innan Poyja och Putin stod i dörröppningen. De hälsade på Alex och Bryan men de visste inte riktigt hur de skulle hälsa på mig. Jag skämdes för jag visste att de visste, och jag skämdes för att det de snart skulle göra var för min skull. En tjej de knappt känner, deras kompis lillebrors tjej. Inte ens tjej för jag och Alex var inte riktigt tillsammans än.
- Tjena tjejen, sa Poyja tillslut och kom fram och gav mig en kram. Putin vinkade och nickade sen så var de borta. Jag och Alex var kvar ensamma i rummet och jag vet inte varför men jag började skratta. Han tittade frågande på mig och jag började skratta ännu mer.
- Haha vad är det som är så roligt? Frågade han och skrattade han med
- Jag vet inte vad jag skrattar åt, det bara kommer.
- Du är så rolig asså, kom nu så går vi.
Vi hoppade in i Poyjas bil och jag var tvungen att sitta i Alex knä eftersom att vi inte fick plats, bilen var ganska liten. Vi satt tysta i bilen hela vägen hem till mig, där släppte de av mig och innan de åkte vidare så kysste Alex mig och sa:
- Jag ringer dig när vi kommer hem igen, oroa dig inte.

När jag kom hem så slängde jag mig på sängen och grät. Tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag kände mig smutsig när ja tänkte på vart Alles händer hade varit. Jag rös och frös. Innerst inne njöt jag för att jag visste vad som hände Alle just i detta nu.  Jag klädde av mig och ställde framför spegeln och granskade min kropp. Minst fem blåmärken hade jag, på benen, magen, armarna och ansiktet. Handduken som hängde på dörren virade jag runt min kropp och gick till badrummet där jag tog en långt varm dusch och tvättade av mig noga, det kändes som att inte smutsen försvann men tillslut var jag tvungen att ge mig. Precis när jag stängde av vattnet så hörde jag mamma ropa:
- Kom till köket när du är klar.
Jag smörjde in mig med hudlotion och klädde på mig, handuken virade jag runt mitt huvud. Gick till köket där mamma satt och hällde upp det nybryggda teet i en stor kopp och satte mig mitt emot henne.
- Vad hände med att du skulle ringa när du var på hemväg?
- Jag råkade somna, förlåt.
- Men lilla gumman, vad har hänt med ditt ansikte? Din läpp är ju helt svullen och kinden alldeles blå.
- Jag ramlade när jag och Alex busade, skrapade ansiktet mot asfalten, svarade jag. Den här gången tror jag faktiskt att hon trodde på mig för hon verkade inte tveka. Hon tog bara fram alsolsprit ur städskåpet och plåstrade om mig. Jag älskade verkligen min mamma, hon var som en vän och jag kunde berätta allt till henne. Men detta undanhöll jag för att jag inte orkade med att hon också skulle lägga sig i. Nej nu räckte det med tjafs och problem.  Där satt vi i en timme och bara pratade. Allt var som vanligt igen och problemen var lösta och glömda, i alla fall detta problem.

6.
Jag vaknade av att min mobil vibrerade. Bakom mig låg Alex och sov djupt han hade inte vaknat av smset.  Jag tog upp mobilen och såg att det var Alle som hade messat och därför kollade jag en extra gång att Alex sov för jag ville läsa i lugnt och ro vad han hade skrivit. Smset var så långt att det blev i 3 delar.
"Jag vet inte hur jag ska börja men förlåt. Jag vet inte vad det var med mig igår och vet inte hur jag kunde agera så som jag gjorde. Du känner mig och vet att jag inte är en våldsam person, jag skäms som fan och vill få allt ogjort men jag vet att det inte går. Som du också vet så hade jag rökt grönt och kunde inte hantera mig men fan asså snälla försök att förlåta mig för jag ångrar verkligen det jag gjorde och skulle kunna göra allt för att få det ogjort."
Jag kunde knappt andas, vet inte varför. Men han skrämde mig fortfarande, jag var arg, besviken och rädd. Hur fan hade han mage att be mig att förlåta honom efter det han hade gjort?
- Alex, klockan är ett vi kan ju inte sova bort hela dagen.
- Oj jävlar, när somnade vi igår?
- Den var inte mycket, ett kanske så vi har sovit väl länge nu.
Fast sanningen var den att jag inte alls hade sovit länge, kunde inte somna för att jag tänkte på vad som hade hänt. Sista gången jag kollade på klockan så var den 9 på morgonen så jag hade bara sovit i ca 4 timmar men jag kände mig inte trött.  Jag sa ingenting om smset då utan jag väntade. Vi klädde på oss och gjorde varma mackor som vi tog med oss in i sovrummet. Vi la oss i sängen och satte på filmen Baksmällan som vi hade hört skulle vara jävligt bra. Jag låg på hans bröst och han höll om mig.
- Juste, Alle messade mig i morse.
- Skojar du? Varför sa du inget för?
- Men orkade inte snacka om det just då.
- Aha men vad skrev han då?
Jag tog fram mobilen och visade honom smset, han läste det och jag såg att hans ögon fylldes med hat. Just då ångrade jag att jag ens hade berättat för honom vad som hade hänt, inte för att jag skämdes utan för att jag visste hur Alex var. Han var hämndlysten och även fast han hade lovat mig att inte göra någonting så visste jag att han inte skulle hålla det.
- Den jäveln, svarade du någonting eller?
- Nej aldrig, fattar inte ens att han vågade skicka och be mig att förlåta honom.
- Damn den killen är skadad asså, han ska få se. Svara inte på honom jag tar hand om honom.
Jag satte mig upp i sängen och jag blev faktiskt sur, jag uppskattade att han brydde sig och jag vet att han bara ville mitt bästa.
- Men fan Alex! Du lovade ju, varför ska du alltid vara så jävla envis? Sluta nu fan och låt det bara vara.
- Du tror det också va? Hah låta det vara? Seriöst Jennifer, han kommer inte komma undan med det här.
- Vet du jag skiter i honom och jag skiter i allt. Du vet vad du lovade.
- Fan är det med dig, skyddar du honom eller?
- Men det fattar du väl själv att jag inte gör! Jag orkar bara inte, men du gör vad du vill fan.
Jag var arg så jävla arg, varför berättade jag? Jag visste ju att han inte skulle låta det vara, inte han. Och det skulle inte förvåna mig om något riktigt allvarligt skulle hända med Alle. Jag sket fullständigt i honom men jag ville inte att Alex skulle riskera att åka dit. Varför ska allt vara så jävla komplicerat hela tiden. Jag ställde mig upp och satte på mig jackan.
- Gå inte?
- Gör inget?
Han svarade inte utan tittade bara ner, så jag gick ut från hans rum och mötte hans bror Bryan i hallen.
- Hej gumman ska du hem eller? Frågade han
- Hej a jag tänkte det.
- Jag ska åt ditt håll så kan skjutsa dig.
Fan va skönt tänkte jag eftersom att jag då slipper se någon på vägen. Skulle verkligen inte orka det, orkade inte med någonting utan ville bara hem. Vi gick ut till bilen och hoppade in. Man kände sig kunglig i den bilen, en silvrig Porsche. Jag hörde att Bryan pratade men kunde inte höra vad han sa eftersom att jag var i min egna lilla värld. Var det karma? Jag hade fest även fast jag hade lovat att inte ha det och kolla vad det resulterade i.
- Hallå sover du eller? Hörde jag Bryan säga
- Nej oj förlåt vad sa du.
- Jag frågade om allt var bra mellan dig och Alex för du verkar lite frånvarande.
- Vi tjafsade lite bara, men det löser sig nog för det var inte så farligt men..
Jag avbryts av att de ringer på Bryans mobil och jag ser att det står lillen ringer. Lillen var Alex eftersom att det skiljde 5 år mellan de två, Bryan var 24 och Alex 19.
- Ja hon sitter i bilen. Nej ska skjutsa hem henne vi ska inte tillbaks. Men hon gick ju nyss, okej vänta.
- Alex säger att vi ska komma tillbaks, vill du det eller vill du hem? Frågade Bryan
- Vad vill han?
- Hon frågar vad du vill.
Sedan blir Bryan tyst ett tag, han saktar in och ställer sig på en busshållsplats längst vägen. Jag förstod att Alex berättade vad som hade hänt, fan ta honom. Bryan var ingen att leka med, han var 190 och skit krallig. Han la på telefonen och vände sig om mot mig.
- Fan gumman vet inte vad jag ska säga, förlåt jag visste inte. Varför sa du inget till mig?
- Du har inget att säga förlåt för, men jag orkar inte med att ni ska hämnas jag vet hur ni är och jag vill inte att ni ska hamna i problem. Snälla Bryan jag orkar inte.
Jag kände att en tår rann ner för kiden, sedan kom en till. Jag var så trött på allt, orkade bara inte med något mer tjafs och bråk. Ville få allt ogjort och vrida tillbaks tiden men jag visste att det inte gick.  Bryan såg att jag grät, han lutade sig fram och kramade mig hårt.
- Gumman du ska se att det löser sig, inget kommer att hända.
Jag svarade inte utan kramade bara om honom och torkade bort mina tårar. Han vände bilen och på två sekunder var vi utanför deras hus igen.

5.
Jag stod utanför Alex dörr och väntade på att han skulle öppna. Men det var hans mamma som öppnade dörren.
- Hej Jennifer roligt att se dig, kom in han är på sitt rum.
Jag klädde av mig och gick förbi vardagsrummet där hans pappa och bror satt, hälsade på de och fortsatte in till Alex rum. Jag öppnade dörren och gick in, stängde den efter mig. Där satt han i sängen och kollade på tv och sken upp som en sol när han såg mig. Mina tårar började rinna men jag sa inget.
- Men gumman vad har hänt? Blev din mamma så arg? Han ställde sig upp och gick fram till mig. Jag fick inte fram ett ord utan jag kramade honom hårt och brast ner i tårar. Han kramade mig hårt och väntade på att jag skulle säga någonting. Jag tog ett djupt andetag och backade ett steg bakåt, vågade inte kolla honom i ögonen utan kollade ner i golvet.
- Vad som än har hänt så kan du berätta det för mig det vet du.
Jag samlade mig och sa:
- Det var alle.
- Vad fan har den där idioten sagt nu? Jag kollade upp men sa ingenting.
- Men shit du har ju blod på läppen och kinden, va fuck har han gjort?
Jag kunde inte hjälpa det utan började gråta igen, fick inte fram ett ord. Efter ett tag så samlade jag mig igen och fortsatte.
- Jag såg honom på vägen och han hade rökt på. Han ville prata men jag sa att jag inte ville och då, eh då tog han tag i min arm och..
- Och? Sa Alex frågande
- Eh asså han typ, aa han tog tag i mig och tryckte ner mig på marken. Han sa att han skulle visa hur man fick en tjej att njuta och han satte handen mellan mina ben. Kunde inte göra någonting, jag sparkade, skrek, grät och bönade men han skrattade bara.
Den här gången kunde jag hålla tillbaka mina tårar.
- Tillslut så kunde jag sparka mig loss och sprang där ifrån.
Jag har aldrig sett Alex som han var i den situationen, han såg helt borta ut och stirrade ut i tomma intet. Han var tyst och det var även första gången jag såg honom bli mållös.
- Jag kommer att döda den där jäveln, inge snack om saken. Vem fan tror han att han är jävla smutsbarn.
- Gör inget dumt, jag polisanmäler honom bara det räcker.
- Det räcker? Gumman det finns ingenting som räcker efter det han gjorde.
- Men han hann ju inte göra nånting.
- Ingenting? Kolla va fan han gjorde med ditt ansikte, allt han gjorde var åt helvette fel. Och han hann inte våldta dig för att du sparkade honom. Tro mig han hade gjort det annars.
- Amen vill inte att det ska hända dig nånting, lova mig att du inte gör nånting.
Han svarade inte på det, han lovade inte mig utan han kramade bara om mig och där stod vi länge.
- Vill du bara kolla på film eller? Frågade han
- aa det blir bra, en komedi isånna fall.
Vi la oss på sängen och jag la mitt huvud på hans bröst och jag kände att han andades väldigt tung. Vi sa inte ett ord under hela filmen och jag tror inte att någon av oss egentligen kollade, utan vi var i våra egna världar och tänkte på allt. När filmen var slut så vände jag på mig så att mitt bröst var emot hans och jag tittade honom djupt in i ögonen.
- Älskling du måste lova.
- Vi sover nu är skit trött.
- Men asså nej på riktigt, orkar inte med nån mer skit. Och vem fan är han, han ska inte slösa din tid och verkligen inte få dig att göra någonting som du kommer att ångra.
- Kommer inte ångra någonting och nej han ska inte förstöra någonting, oroa dig inte gumman.
- Jag bryr mig inte om honom hoppas att han dör men jag bryr mig om dig för mycket för att du ska riskera någonting, lova mig.
- Jag lovar dig.

4.
- Gumman kom hem till mig nu om du kan.
- aa kommer nu, sa jag och la på.
Jag gick ut till köket där mamma satt och läste tidnigen, såg på henne att hon fortfarande var sur.
- Jag går hem till Alex.
- Nu? klockan är ju halv nio på kvällen, men hör av dig när du är på väg hem.
Svarade inte utan gick till hallen och satte på mig jackan och skorna. När jag kom fram till tunnelbanan så står det att den ska komma om 45 min eftersom att det är spårfel. Därför valde jag att gå för att det tar bara ca 30 minuter. Jag kopplade in min ipod och gick där och tänkte på allt och inget. Plötsligt känner jag att någon knackar mig på ryggen och jag vänder mig om. Där står Alle med blodsprängda ögon.
- Varför svarade du inte jag ropade ju på dig?
- Hade i ipoden.
- Aha skyll på det du vågar bara inte prata med mig.
- Alle jag orkar inte prata med dig nu nej jag vet att du är hög, vi kan prata imorgon.
Både han och jag visste att vi inte skulle prata i morgon. Ingen av oss skulle ringa varann för att prata ut eftersom att ingen egentligen ville det. För mig spelade det ingen roll om vi aldrig mer snackade för att jag hatade honom. Vi har alltid tjafsat och aldrig kommit överens.
- Nej vi ska prata nu du och jag. Eller är du inte lika kaxig längre?
- Jag är aldrig kaxig det vet du, men du går mig på nerverna när du trycker ner andra människor för det är så jävla fegt.
- Jag säger vad jag tycker jag är öppen sen om andra blir drabbade p.g.a. det så är det synd.
- Men aja orkar inte nu iaf. Sa jag och vände mig om, men han tog tag i min arm och sa
- Ditt lilla luder, du kommer inte undan så lätt. Kom vi ska på efterfest du och jag.
- Släpp mig nu Alle, jag menar allvar.
- Haha ge dig, va inte tråkig nu snygging. Kom så går vi.
- Vi ska inte gå nånstans, släpp mig!
Jag såg på hans min att han inte skulle ge upp. Han höll min arm så hårt att jag trodde att den skulle gå av, jag försökte komma loss men han höll bara hårdare. Jag sparkade och slog men det kändes som att ju mer jag kämpade emot ju längre ner i kvicksanden sjönk jag. Han var för stor, för stark. Han slängde ner mig på marken och jag skrek men han höll bara för min mun och skrattade. Hans hand gled ner mellan mina ben och han försökte att ta av mig kjolen.
- Snälla Alle sluta, jag ber dig sluta. Jag kunde knappt prata, dels pågrund av min gråt som var i halsen och dels för att jag var så rädd.
- Slappna av, jag ska visa dig hur man please a girl.
Jag visste att Alle var kapabel till mycket men inte till detta. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, och denna kille har jag känt i 5 år.
- Snälla
Jag lyckades att frigöra en hand och jag gav honom en örfil och sprakade honom i skrevet. Han skrek till och flyttade sig ifrån mig. Jag sprang så snabbt som jag aldrig har gjort i hela mitt liv.

3
- Hallå, är det någon hemma?
Jag satte mig snabbt upp i sängen och kollade på klockan, helvette den var halv 2. Jag visste ju att mamma skulle komma hem tidigt idag hur fan kunde jag glömma bort att ställa alarm?
- Älskling vakna snabbt, morsan kom hem.
- Va? Fan helvette hur mycket är klockan, hon kommer döda mig för att jag sov här.
- Halv två, nejdå hon säger inget om det men vi har ju inte hunnit kolla till huset.
- Är ingen hemma eller ? hör jag mamma skrika från hallen
- Jo vi sover, vi kommer snart och äter frukost.
Sen kom ja på, Peter och Lina. Var de kvar eller hade de gått? Jag ställde mig och upp drog på mig ett par mjukisbyxor. På skrivbordet hittade jag en lapp där det stod. "Tack för igår gumman, klockan är 8 på morgonen och Peter måste jobba så vi går hem ville inte väcka er. Vi hörs senare/ puss Lina" Tur att de inte var kvar för då hade nog morsan anat någonting.
- Kom vi går och käkar, L & P har dragit.
- Nej kom vi myser lite innan.
- Jag la mig över honom på hans rygg och höll om honom, kysste honom på nacken och slog honom på rumpan.
- Nej hoppa upp nu, vi måste kolla så att lägenheten är okej innan mamma märker.
Men det var redan försent, det knackade på dörren och mamma kom in.
- Hej gumman, Hej Alex.  Vad har ni gjort här igår? Det står tre tomma vodka flaskor på diskbänken och fullt med tomma ölburkar i soptunnan.
- Eh asså vi, vi va några här igår och spelade lite spel.
- Några? Då måste ni ha druckit er alkoholförgiftade.
- Nej asså flaskorna var inte fulla det var bara lite kvar i alla.
- Jaha men vi tar det sen. Hon smällde igen dörren och jag visste att hon visste.
- Helvette!
- Det löser sig nog, hon trodde nog på dig, sa Alex.
Vi gick ut till köket och fan som det såg ut. Jag som trodde att vi hade städat undan fint men nej. Damsugaren var framme, spritflaskor, kortleken utspridd över bordet, högtalarna fortfarande kvar. Men jag sa ingenting för att jag skämdes över att jag ljög. Man såg att det inte bara var några som hade suttit och spelat kort utan man såg att det hade varit fest. Mamma gick ut från köket och gav mig en iskall blick. Fan att jag hade gjort henne besviken igen för det är inte första gången det händer. Men det här var första gången jag hade lovat henne att inte ta hit någon, ingen förutom Alex.  Vi käkade frukost sen hjälpte Alex mig att städa rent det sista sedan åkte han hem.
- Jag ringer dig senare gumman, sa han och pussade mig på munnen.

2
Tydligen hade jag somnat för att jag vaknade av att Lina och Peter skrattade och kände hur en blixt träffade mitt ansikte. Jag öppnade ögonen och mycket riktigt, där stod de.
- Fan! Har jag sovit länge? Hur mycket är klockan? Vilka är kvar?
- Lugn, nej en halvtimme kanske och nej det är bara vi två kvar och ni två.
Ni två tänkte jag. Jag tittade bakåt och såg Alex ligga och sova bredvid mig, skavfötters, med hans huvud på min rumpa. Jag skrattade för mig själv och förstod varför de hade tagit kort. Var tvungen att gå upp för att städa huset eftersom att morsan skulle komma hem imorgon runt 12. Jag satte mig upp och lade en kudde under Alex huvud och pussade honom på kinden. Hade redan ont i huvudet och kände att det fanns en väldigt stor risk för att bli bakis dagen efter. Men det var värt det för kvällen var lyckad och alla hade jävligt kul. Fan ta den där Alle han ska alltid försöka förstöra allting.

Jag, Lina och Peter hjälptes åt att diska och städa undan sen gick Lina och la sig på soffan.
- Tack för en skön kväll gumman, sa Peter
- Tack själv för att du kom och gjorde kvällen lyckad.
- Äh inget att tacka för såklart att jag kommer. Kul att allt funkar så bra mellan dig och Ax, sa han och skrattade.
- Ja asså fan vi har bara dejtat i nån månad men det känns som att jag har känt honom hela livet, han är underbar.
- A men självkart, det ligger i våra gener.
Vi skrattade och jag puttade honom lite lätt, sa god natt och gick in till sovrummet och han till vardagsrummet. Alex låg och sov på sängen, jag stod och tittade på honom och undrade hur jag kunde ha sådan tur att ha träffat denna kille.
- Älskling festen är över. Men vänd på dig och lägg dig rätt så sover vi nu.
- Mm, du ska också sova väl?
- Jag sa ju vi, sa jag och skrattade.
Han tog av sig sina jeans och sin t-shirt och jag passade på att njuta av utsikten. Själv tog jag av mig mina leggins men hade kvar mitt linne eftersom att vi inte var själva i huset. Jag la mig mot honom och vi började kyssas, hans händer smekte min rygg. Jag la mig på honom och kysste honom på halsen samtidigt som jag smekte hans huvud. Jag bet i hans fylliga läppar och kysste honom långsamt, hans händer smekte min rumpa. Han vände mig så att han låg överst och nu var det hans tur att kyssa mig på halsen med hans stora läppar. Jag smekte honom på ryggen och bet honom i örat.
- Jag gillar verkligen dig Jennifer.
Jag svarade inte utan vred hans huvud och kysste honom på munnen, tittade honom djupt in i ögonen och sa detsamma med min blick. Jag vet att han förstod för att han skrattade lite lätt och fortsatte att kyssa mig.
- Hurrni Lina spydde nyss. Dörren öppnades och där stod Peter.
- Oj asså, eh fan förlåt, visste inte. Dörren stänges lika snabbt.
Både jag och Alex skrattade
- Nej vad pinsamt haha, sa jag
- Äh skit samma han har glömt det imorgon.
Vi fortsatte att kyssas och mysa, sedan somnade vi liggandes i varandras armar. Där jag trivdes som bäst.

Sedan gick vi till i köket igen, lina, emma, gabbe, preston, alle, ibbe och jag, och smuttade på vår dricka. Jag och gabbe är vilt inne i en diskussion om hur långt det är kvar till skolan. Vi avbryts av att Malin kommer in i rummet.
- Sätt dig i mitt knä för det finns inga lediga stolar, säger Emma
- Men det går ju fan inte stolen kommer att gå sönder så tjocka som ni är! Skriker Alle
Emma och Malin stirrar chockande på honom och en tystnad lägger sig i rummet. Som vanligt så är jag först med att slänga ur mig en kommentar.
- Ursäkta? Vad fan säger du för nånting?
- Vaddå är bara rädd om ditt hus, svarar han och hån ler
- Du är bara för mycket, säg inte så där nå mer okej? Jävla respektlösa jävel.
- Jag säger vad jag vill lilla gumman.
Han är nog den ända människan som umgås i våra kretsar som kan få mig att bli så jävla förbannad, han vet exakt hur han ska komma åt mina ömma punkter.
- Du håller käften okej, gå här ifrån annars!
- Jennifer, du behöver inte för vår skull, säger Emma tyst
- Haha du är rolig du. Om du kastar ut mig är festen förstörd, eller du har ju i och för sig kvar din pojkvän här. Men har du verkligen sett hur han ser ut för han måste vara den fulaste negern jag någonsin har sett haha.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och jag kände hur ilskan växte och växte, jag gick fram till stereon och stängde av musiken. Det blev knäpp tyst och jag kände allas blickar riktade mot mig.
- Lyssna, hållkäften eller gå här ifrån. Säg inte neger du är själv det och han är den sexigaste och vackraste kille jag känner.
- Hållkäften du din hora.
Inte förrän nu började de andra lägga sig i och både Preston och Ibbe sa till honom att lugna ner sig, men för mig räckte inte det.
- Vem fan tror du att du är, kommer hit och smutskastar alla. Kan du fucking gå här ifrån nu?!

Folk som befann sig i vardagsrummet började komma till köket eftersom att de hörde grälet när musiken hade stängts av. Jag mötte Alex undrande blick men jag tittade bort. Ville bara få ut äcklet här ifrån. Alle ställde sig upp och tittade mig rakt in i ögonen, han böjde sig framåt och viskade i mitt höra:
- Din lilla fitta, du tror att du är så jävla cool men vänta bara.
Jag svarade inte utan backade ett steg bakåt, jag visste att han sa det bara för att reta mig och jag tänkte låta det gå men när han hån log sådär brett igen kunde jag inte hålla mig utan spottade honom rakt i ansiktet. Han skrattade bara och gick mot dörren, satte på sig skorna och lämnade huset. Jag var fortfarande lika rasande och kände att jag behövde frisk luft så gick ut på balkongen. Inifrån hördes alla röster och Lina förklarade för alla vad som hade hänt och som vanligt så utlämnade hon inga detaljer även fast det han hade sagt skulle stöta andra. Plötsligt hör jag balkong dörren öppnas och Alex kommer ut.
- Gumman, du hade inte behövt. Inte för min skull i alla fall men tack.
Han lyfte mig från stolen och satte sig på den, satte sedan ner mig igen i hans knä. Han pussade mig på kinden och tog bort en hårslinga som hängde i mitt ansikte.
- Jag vet men det han sa var så respektlöst aldrig att jag ska låta honom prata sådär om de personer som står mig nära, aldrig.
Han kramade om mig och jag kände hans goda parfym, kände mig så liten i hans stora famn men det älskar jag. Han får mig att känna mig så trygg och älskad. Efter att vi hade suttit där ett tag så gick vi in igen och som förväntat började kommentarerna komma. Vi satt där och snackade, hela gänget ihop tryckt i köket. Hade verkligen saknat alla under sommaren och allt kändes så bra när vi var samlade igen.